Ett utmärkt tillfälle att lova Herren är när man samlas till bords. "Glädjens Herre" är mycket fin, men kan sjungas på lite olika melodier (bl.a. "Love me tender" med Elvis Presley). Men även andra bordssånger borde komma till heders. "Herre, tack att du som gett oss livet / också ger oss maten på vårt bord" på Bamse-melodin är riktigt, riktigt fin. Liksom många andra både klassiska och nyare varianter ("I Jesu namn"-versionerna, "O du som mättar liten sparv" o.s.v.).
Jag har länge tyckt att våra kristna bordsverser, kända och okända, gamla och nya, inhemska och utländska, borde samlas i ett häfte, ungefär som vissa förlag satsar på snapsviseböcker. Fast i detta fall med ännu större skäl.
En sida med och om kristna sånger. Tänkt som en möjlighet att både publicera och diskutera material inför kommande sång- och psalmboksrevideringar. Paulus uppmanar ju oss alla, vare sej vi har s.k. sångröst eller inte: "Sjung och spela till Herrens ära i era hjärtan." Det är i hjärtat det måste börja, men visst är det roligt när det hörs också! "Vad hjärtat är fullt av det talar munnen!" "Genom hjärtats tro blir man rättfärdig, och genom munnens bekännelse blir man frälst!"
22 september 2007
12 september 2007
Två nattvardspsalmer
Apropå nattvard: om man tar första och sista strofen i Sven Lidmans kända sång får man en sublim lovsång, mycket lämplig att sjungas vid nattvardsfirande.
O salighet, o gåtfullhet,
o Kristi törnekrona,
som mer än världens visdom vet
och varje synd kan sona.
Nu all min synd du tagit har,
av fröjd vill hjärtat gråta.
Jag är ditt barn, du är min Far -
o salighetens gåta!
En annan nattvardssång som också - i mina ögon - vinner på att återges med bevarande av endast första och sista strofen är Tore Littmarcks "En enda kände all världens nöd":
En enda kände all världens nöd,
när man gav honom vin och galla.
Ett enda bord och ett enda bröd,
det är lika för mig och för alla.
Ett enda bröd och ett enda bord,
det är lika för mig och för alla.
Jag kommer bara på Jesu ord,
för att han har velat mig kalla.
O salighet, o gåtfullhet,
o Kristi törnekrona,
som mer än världens visdom vet
och varje synd kan sona.
Nu all min synd du tagit har,
av fröjd vill hjärtat gråta.
Jag är ditt barn, du är min Far -
o salighetens gåta!
En annan nattvardssång som också - i mina ögon - vinner på att återges med bevarande av endast första och sista strofen är Tore Littmarcks "En enda kände all världens nöd":
En enda kände all världens nöd,
när man gav honom vin och galla.
Ett enda bord och ett enda bröd,
det är lika för mig och för alla.
Ett enda bröd och ett enda bord,
det är lika för mig och för alla.
Jag kommer bara på Jesu ord,
för att han har velat mig kalla.