Norsk psalmboksrevision väcker oro

I Norge, som fick sin nuvarande salmebok endast 1 år före Sverige, är det redan dags att ge ut en ny - där inte bara ett tillägg bakas in (som här) utan 300 psalmer tas bort.

Och naturligtvis: Kritiken låter inte vänta på sig.

När kommer denna intressanta diskussion till Sverige? Jag skulle inte ha något emot att rensa bort en del svårbrukbara psalmer. Men det är inte bara "gamla" psalmer jag i så fall vill ta bort.

Upp, alla ting som Gud har gjort

Här kommer en skön psalm av Hans Adolph Brorson, som passar bra inte minst så här i sommartid (jfr v 4). Den finns i Svenska Psalmboken 1986 på originalspråket danska ("Op, al den ting som Gud har gjort"), men publiceras här i svensk översättning. Särskilt vers 2 är en klassiker som ofta citerats.

1. Upp, alla ting som Gud har gjort,
hans härlighet att prisa!
Det minsta av hans verk är stort
och kan hans allmakt visa.

2. Om alla kungar gick på rad
i all sin makt och vilja,
de kunde dock det minsta blad
ej sätta på en lilja.

3. De minsta gräs i dal och skog
och högt på bergets hjässa,
var skulle jag få visdom nog
att rätt beskriva dessa?

4. Vad skall jag säga när jag går
på sköna sommarängar
och fågelsången örat når
som lek på harposträngar?

5. Vad ska jag säga när jag ser
så många munnar gapa
när jag i vattnet kikar ner?
O tänk vad Gud kan skapa!

6. Vad ska jag säga när jag opp
mot solens rike kisar?
Den vida rymden, ljusets lopp
Guds stora kraft bevisar.

7. Vad ska jag säga, när jag ser
hur skönt mej Gud har danat?
Fastän jag är en nypa ler
har jag hans storhet anat.

8. Vad ska jag säga? Gud är här
fast orden inte räcker.
O Gud, så stor din visdom är!
Din godhet lovsång väcker!

*9. Upp, alla som på jorden bor!
Slå era stämmor samman:
Halleluja, vår Gud är stor!
Och himlen svarar: Amen!

Text: v. 1-6, 8-9 Hans Adolf Brorson 1734 (40 år), v. 7 samt övers. A.H. 1989, 2007 Musik: tjeckisk 1576/M Praetorius 1610

O store Gud

Så här i högsommartider vill jag gärna påminna om en av de sommarpsalmer som inte finns under psalmboksrubriken Årstiderna, nämligen Carl Bobergs "O store Gud". En av de mest internationellt spridda svenska psalmerna, tillsammans med Lina Sandells "Blott en dag" ("Day by day), Anders Frostensons "Guds kärlek är som stranden och som gräset" och Per Harlings "Du är helig, du är hel". En psalm att sjunga året om, men alldeles särskilt nu under sommaren.

1. O store Gud, när jag den värld beskådar
som du har skapat med ditt allmaktsord,
hur där din visdom väver livets trådar
och alla väsen mättas vid ditt bord,
//: då brister själen ut i lovsångsljud:
o store Gud, o store Gud ://

2. När jag hör åskans röst och stormar brusa
och blixtens klingor springa fram ur skyn,
när regnets kalla, friska skurar susa
och löftets båge glänser för min syn
då brister själen ut...

3. När sommarvinden susar över fälten,
när blommor dofta invid källans strand,
när trastar drilla i de gröna tälten
vid furuskogens tysta, dunkla rand,
då brister själen ut...

4. När jag i Bibeln skådar alla under
som Herren gjort sen förste Adams tid,
hur nådefull han varit alla stunder
och hjälpt sitt folk ur livets synd och strid,
då brister själen ut...

5. När tryckt av synd och skuld jag faller neder
vid Herrens fot och ber om nåd och frid,
och han min själ på rätta vägen leder
och frälsar mig från all min synd och strid,
då brister själen ut...

6. När en gång alla tidens höljen falla
och jag får skåda det jag nu får tro,
och evighetens klara klockor kalla
min frälsta ande till dess sabbatsro,
//: då brister själen ut i lovsångsljud:
tack, gode Gud, tack, gode Gud! ://

Text: Carl Boberg 1885 (26 år), ngt bearb. Musik: Tryckt 1889

Glada vi nu halleluja vill sjunga

Här följer en Grundtvig-psalm (eg. Agricola-psalm) i svensk översättning. Melodin är en glad Lindeman-melodi i tretakt (måste förstås spelas mycket spänstigare än det elektroniska melodiexemplet!).



1. Glada vi nu halleluja vill sjunga,
lekfulla jublar nu hjärta och tunga.
Herren oss hjälper, vår hunger han mättar,
synden förlåter och bördorna lättar.

2. Allt som har anda ska lovsjunga Herren,
jubla från morgonen ända till kvällen.
Vägen och livet i Kristus vi funnit,
döden och satan har han övervunnit.

3. Ångrande syndare rikt han benådar,
håller bestämt vad i ordet han lovar.
Till sina älskade barn vill han ha oss,
hur ska han någonsin kunna bedra oss?

*4. Tack, Fader vår, som oss löste ur banden,
evigt högtlovad med Sonen och Anden.
Du som har varit och är utan ände,
tack att ditt ansikte du till oss vände!

Text: Johann Agricola, N.F.S. Grundtvig, övers. A.H. 1991 Musik: L M Lindeman

En vänlig grönska som doppsalm

Jag har nu funnit ett nytt användningsområde för En vänlig grönska sedan den inte längre (?) anses passande på midsommarhelgen. Igårkväll var jag med på en dopgudstjänst där en 9-årig flicka döptes in i Kristus. Och då sjöng vi hela af Wirséns sommarpsalm, där slutet passade så oväntat bra till förrättningen:

Min ande giv det nya liv
som aldrig skall förblomma
fast äng och fält stå tomma.

Då må förblekna sommarns glans
och vissna allt fåfängligt.
Min vän är min och jag är hans,
vårt band är oförgängligt.
I paradis han huld och vis
mig sist skall omplantera,
där intet vissnar mera.

Benen undanslagna för En vänlig grönskas rika dräkt

Upptäckte inte förrän i år att evangeliebokskommittén slagit undan benen för sommarpsalmen En vänlig grönskas rika dräkt.

Inte nog med att Tore Littmarck motiverade sin (f.ö. utmärkta) sommarpsalm Över berg och dal med att han ville ha en gladare sommarpsalm än den enligt honom alltför dystra En vänlig grönska. Dessutom har bibeltexten "Hör någon talar: predika! och en annan svarar: vad ska jag predika? allt kött är hö och all dess fägring såsom ett blomster på marken" (ur Jesaja) försvunnit från hela midsommarhelgen. Varken på midsommardagen eller (nuvarande) Johannes döparens dag finns texten kvar.

Och hur ska då folk förstå af Wirséns geniala sammankoppling mellan skapelseglädje och gudsordsglädje? Man måste ju tro att af Wirsén förde in förgängelsemotivet i psalmen bara för att vara så där konservativt taskig som han brukar beskrivas som. Tyvärr är väl risken att den senaste evangeliebokens texturval innebär döden för åtminstone de två sista stroferna i sommarpsalmen. Om man nu ens kommer att fortsätta sjunga den tredje strofen med sitt "Allt kött är hö / och blomstren dö / och tiden allt fördriver, / blott Herrens ord förbliver". (I Göran Fristorps psalmskiva rök den i varje fall).

Kvar står dock bibelns ord: "Gräset torkar bort och blomstret förvissnar, men vår Guds ord förblir evinnerligen". Och psalmens ord: "I paradis / han, huld och vis, / mig sist skall omplantera, / där intet vissnar mera."

Glad sommar tillönskas er alla!