1. Pris ske Gud! För livets gåva
högt hans verk må honom lova!
Honom lovets offer bär!
Hav och himlar honom ärar,
sjung hans pris med stjärnehärar.
//: Gud, du livets källa är! ://
2. Helig är du! Hoppets ankar
här får fäste. Dina tankar
bär den vida värld med makt.
Till ditt pris ses blixten ljunga,
änglar ila, folk lovsjunga
//: världar träda fram i prakt ://
Musik: Wolfgang Amadeus Mozart
En sida med och om kristna sånger. Tänkt som en möjlighet att både publicera och diskutera material inför kommande sång- och psalmboksrevideringar. Paulus uppmanar ju oss alla, vare sej vi har s.k. sångröst eller inte: "Sjung och spela till Herrens ära i era hjärtan." Det är i hjärtat det måste börja, men visst är det roligt när det hörs också! "Vad hjärtat är fullt av det talar munnen!" "Genom hjärtats tro blir man rättfärdig, och genom munnens bekännelse blir man frälst!"
25 juni 2010
Pris ske Gud! För livets gåva
22 juni 2010
Om ni söker mej av allt ert hjärta
//: Om ni söker mej av allt ert hjärta, då ska ni mej också finna,
så talar Gud ://
Om ni söker mej av allt ert hjärta,
//: då ska ni mej också finna,
så talar Gud ://
01 juni 2010
Du som är morgonrodnadens klarhet
1. Du som är morgonrodnadens klarhet
lyser nu upp både himmel och jord.
Bortdrivet, skingrat är midnattens mörker,
och alla himlar får ljus ifrån dej.
Ja, så som ljuset går fram ifrån solen,
så strömmar kärlek och nåd ifrån dej.
2. Du är en rikt överflödande källa,
bräddfylld av nåd till de nödställdas hjälp.
Genom din kärlek, som dragit mej till dej,
de som är döda i synd kan få liv.
Ja, både sotsvarta, lata och kalla
ska i din blödande kärlek få liv.
Text: Birgitta Birgersdotter (1300-talet), bearb. A.H. 2010
lyser nu upp både himmel och jord.
Bortdrivet, skingrat är midnattens mörker,
och alla himlar får ljus ifrån dej.
Ja, så som ljuset går fram ifrån solen,
så strömmar kärlek och nåd ifrån dej.
2. Du är en rikt överflödande källa,
bräddfylld av nåd till de nödställdas hjälp.
Genom din kärlek, som dragit mej till dej,
de som är döda i synd kan få liv.
Ja, både sotsvarta, lata och kalla
ska i din blödande kärlek få liv.
Text: Birgitta Birgersdotter (1300-talet), bearb. A.H. 2010