Välsignad är du, Jesus Krist!
Din död har räddat mången.
Som Simson välte du till sist
den makt som höll dej fången.
Och mörkrets stora, stängda port,
den bar du bort,
fastän din dag var gången.
Från korsets stam du lyftes av
och bars till örtagården.
Där sattes du i Josefs grav,
Pilatus stod för vården.
Du blev Guds sköna, gröna kvist,
o Jesus Krist!
En evig sommar spår den.
Tack, Jesus, att min vilas tid
i stillhet ska förflyta.
För din skull får jag ro och frid,
hur Satan än kan ryta.
Du håller vakt om mina ben
bland mull och sten -
vem törs då friden bryta?
För gott ska alla kroppens men
i graven stängas inne.
Jag ska gå ut helt frisk och ren,
all synd och brist försvinner.
Det gamla då som rök förgår,
när upp jag står,
nytt liv med dej jag finner!
Petter Dass 1700 ca, övers. A.H. 1993, 2006
17 maj 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar