Jag har nu funnit ett nytt användningsområde för En vänlig grönska sedan den inte längre (?) anses passande på midsommarhelgen. Igårkväll var jag med på en dopgudstjänst där en 9-årig flicka döptes in i Kristus. Och då sjöng vi hela af Wirséns sommarpsalm, där slutet passade så oväntat bra till förrättningen:
Min ande giv det nya liv
som aldrig skall förblomma
fast äng och fält stå tomma.
Då må förblekna sommarns glans
och vissna allt fåfängligt.
Min vän är min och jag är hans,
vårt band är oförgängligt.
I paradis han huld och vis
mig sist skall omplantera,
där intet vissnar mera.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar