"De blomster som i marken bor / kan själen aldrig glömma" med melodi av Erland von Koch (lever han än?) som komponerade Anna-Karins och min bröllopsmarsch. Och med text av Harry M. Är inte det en sommarpsalm att tipsa om?
Jag tycker inte det. Men det beror inte på att jag anser dess teologiska lödighet alltför undermålig eller så - sommarpsalmer får gärna lysa av ren skapelseglädje - utan på att jag anser den vara en vinterpsalm!
En sommarpsalm jag sjunga må
i själens vinterdagar
och låta tungsint tanke gå
och mana sommarns hagar
att träda fram till sinnets stöd
i vinterns långa själanöd...
Slut citat, jag har nog redan överskridit citaträtten med flera procent.
Hur som helst - även om Martinson talar om vintern som ett själstillstånd tycker jag nog att psalmen passar bättre en grå november- eller januarisöndag. Faktiskt. Men jag har ännu inte hört någon som varit djärv nog att föreslå den då...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar