Runebergs fosterländska psalm "Bevara, Gud, vårt fosterland" är fin att få sjunga både nu och då. Tyvärr har kommittén bakom 1986 års psalmbok uteslutit de viktiga slutverserna istället för de obsoleta och både teologiskt och mänskligt orimliga verserna 2-4 (enligt 1937 års strofnumrering). Nu gör jag de i mitt tycke "rätta" uteslutningarna - så att sången i sin helhet blir en bön - och publicerar psalmtexten med endast någon mycket liten ändring i övrigt.
Bevara, Gud, vårt fosterland!
Håll över det din starkhets hand
och var dess hägn i strid som frid,
i sorgens som i glädjens tid.
Gud, skydda detta kära land,
från sjö till sjö, från strand till strand.
Sänk över det din milda vård,
som sommardagg på rosengård.
Välsigna varje trofast själ,
som önskar det av hjärtat väl,
men slå vart ondskans uppsåt ned,
som vill dess fall och stör dess fred.
Låt det få bli och vara ditt,
befolkat, tryggat, glatt och fritt,
på kärlek bördigt som på råd
och uppfyllt av din Andes nåd.
Du hjälpte det ur mörker opp
liksom en blomma ur sin knopp,
så låt det ock till tidens slut
uti ditt ljus få vecklas ut.
Det ljuset är ditt helga ord,
en sol för himmel och för jord.
Giv att det klart här lysa må
och aldrig mer ifrån oss gå.
Text: Johan Ludvig Runeberg
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar