En tänkvärd norsk sång om livet som kristen i "andliga lågkonjunkturer":
Nog är det väl ändå en märkvärdig strid
jag kämpar som kristen i stormarnas tid!
Då går det rätt ofta så underligt till,
och mycket kan ske som jag alls inte vill.
När vårljusa känslor blir svarta som natt
och rådlös jag frågar mej hur det är fatt,
det tycks som om hoppet och tron tagit slut
och kärleken for visst sin kos långt förut.
När väckelsen stelnar och mänskorna far
och få som vill höra Guds ord stannar kvar,
när syskonen somnar och fienden ler,
hur kan jag då ensam stå vakande mer?
När Jesus sej döljer och bönen är stängd,
och harpan i missmod på grenen är hängd,
när livet är bara ett stormande hav
och båten så liten - vad ska då bli av?
Då hör jag i stormen min Frälsares ord!
Jag trodde han sov, men han är då ombord!
Går båten till botten så blir den vår grav,
men aldrig ska Jesus och jag gå i kvav!
Mathias Orheim, A.H.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar