En klassisk sommarpsalm med melodi av Mozart. Den bevisar att även en s.k. "svårsjungen" melodi kan bli älskad och sjungen, bara den sjungs tillräckligt ofta. Så att den sätter sej.
Texten tillskrevs tidigare Olga Kullgren, men numera den uppsaliensiske studentsångarledaren J A Josephsson.
Tyvärr har inledningsraden inte samm lydelse i Svenska kyrkans senaste psalmbokstillägg som i de flesta frikyrkornas (som sjunger O vad jorden). Nåja, den lilla skillnaden kanske vi kan överleva. Sången är hur som helst en reservationslös hyllning till Skaparen och ser sommaren som ett förebud om den nya Skapelsen, något som hör evigheten snarare än förgängelsen till.
O vad världen nu är skön,
klädd i sommardräkten.
Känn i skog, på äng, på sjön
milda, friska fläkten,
ljuva dofter, fågelsång.
Mänska, höj ock du din sång!
Jorden, smyckad som en brud,
högt lovsjunger Herren.
Jubla, lund i vårlig skrud,
ängder när och fjärran!
Allt hans Ande skapar nytt,
vinterns tunga välde flytt.
Skulle ej min själ, min mun
honom offer bringa,
helig sång av hjärtats grund
till Guds ära klinga?
Är vår jord så rik på fröjd,
o, hur blir då himlens höjd?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar