Gud säg vad jag ser

1. Gud, säg vad jag ser,
som du inte ger
från början till slut
av lyckan och livet?
Vad sådde jag ut
och bärgade in,
som du icke givit?
Blott synden är min.


2. Ett ömkansvärt arv!
Den ringaste sparv,
som, lydig din lag,
dig lovar i ljuset
är bättre än jag.
Han fyller sitt kall,
då jag här i gruset
begråter mitt fall.


3. Dock nådigt med mig,
som suckar till dig,
du än har fördrag,
o Fader, så länge
det heter i dag!
Till dig ock min röst
lovsjungande tränge,
o Herre, min tröst!


4. I dag står jag opp
till bättring och hopp,
då för mig jag ser
båd´ döden och livet.
Behöver jag mer?
Vad människan vill,
det blir henne givet,
det hör henne till.


5. Du eviga liv,
min egendom bliv,
mitt val och mitt väl!
Jag då ej begraver
i stoftet min själ,
men tillbeder glad,
fast här jag ej haver
en varaktig stad.


6. I Frälsarens spår
jag bedjande går
här nere en tid,
och sen får jag fara
till hemmet i frid.
Här är jag en gäst;
hos Herren att vara
är bättre, ja, bäst!


Text: Johan Olof Wallin, ngt bearb. A.H. 2012