Timlig lyckas vansklighet

Timlig lyckas vansklighet (Lukas 12)


1. Det var en man vars giriga håg
ej aktade svett och möda,
allenast han vart ögonblick såg
sitt gods förökas och flöda.
Hans borg blev full
av silver och gull,
hans lador ej rymde hans gröda.


2. Han sade då med innerlig fröjd:
"Min levnads ro jag tillagar,
jag äta må och dricka förnöjd
och leva som mig behagar:
i många år
mitt goda förslår
till glädje och goda dagar."


3. Men Herren bjöd: "Du dåre, i natt
du samlas till dina fäder,
ditt överflöd, din hopade skatt
ej mer dig båtar och gläder.
Och dåren föll;
ej mer han behöll
än fyra multnande bräder.


4. Så har det gått, så skall det ock gå,
besinnen det, unga och gamla.
En timlig lott kan icke bestå,
en jordisk hydda skall ramla.
Ack, lären här 
hur vanskligt det är
att bättre skatter ej samla!


5. För föda, dryck och klädernas ans
vad är att I sörjen och bäven?
Nej, kristna! först Guds rike och hans
rättfärdighet eftersträven!
I himlen, där 
vår rikedom är,
där vare vårt hjärta även!


6. Och han, som där oss ämnar ett arv,
det ingen från oss kan skilja,
ja, han som när den ringaste sparv
och kläder den minsta lilja,
sitt bröd oss ger
att dela med fler
allt efter sin nådiga vilja.


Text: Johan Olof Wallin, ngt bearb. A.H. 2012