Förlorat är det första paradiset

1. Förlorat är det första paradiset.
För lydnad var dess glädje första priset.
Med lydnaden från jorden det försvann
och ingen sedan här det återfann.

2. Men Gud i nåd har än ett nytt planterat,
i skönhet och i vidd han det förmerat.
Han satt dess första träd på Golgata.
Kring hela jorden når nu grenarna.

3. På detta träd vi ser nu rosor blomma
till alla trogna hjärtans lust och fromma.
De vissnar ej, de har en himmelsk lukt
och evig salighet är deras frukt.

4. Gud, låt mej bo i detta paradiset
för Kristi skull, ty han har vunnit priset.
Omskapa, Gud, min syndiga natur,
så inte ängeln driver mej därur.

5. Låt mej, du livets träd, din frukt få smaka,
så att jag Edens glädje får tillbaka.
Inympa djupt min själ i dej och giv
mej syndare i dej ett evigt liv.

Text: Ur Pilgrimsharpan 1861, ngt bearb.
Musik: Folkmelodi