Vår store Gud gör stora under, det största har han gjort med mej

1. Vår store Gud gör stora under,
det största har han gjort med mej,
för han har kastat mina synder
i nådehavet bakom sej
och jag är Jesu Kristi brud:
o du förunderlige Gud!

2. Fast vänd från Gud och illa sårad
från huvudet och ända ner,
jag blev till evigt liv utkorad,
han sin rättfärdighet mej ger.
Till evig död jag skyldig var,
men Jesus mina synder bar.

3. Nu får jag vila vid hans hjärta,
för honom är jag inte blyg.
Så mycket vållar nöd och smärta
och tårar tränger fram i smyg,
men när jag talar med min vän
blir allt så ljust och gott igen.

4. Ibland jag tvivlar och befarar
att allt är självbedrägeri.
Min helgelse tycks inte svara
mot bilden av en frälst och fri.
Men också när jag känner så
får jag med allt till Jesus gå.

5. Så länge jag är kvar i livet
gör synden möda och besvär.
Jag dålig var, har värre blivit,
ser mer och mer hur ond jag är,
och ändå är jag Jesu brud -
o du förunderlige Gud!

6. Min käre Herre, mej bevara
i ödmjukhet för varje dag.
För satan ingen möda sparar
och ofta blir det hårda tag.
I striden var mitt värn och stöd.
Jag vill stå trofast till min död.

7. Och när jag hemma står vid tronen,
när jag min brudgum skåda får,
när han mej räcker livets krona,
när jag på himlens gator går,
jag sjunger, klädd i helig skrud:
o du förunderlige Gud!

Text: Per Nordsletten, övers. A.H. 1990
Musik: Folkmelodi ("Vår store Gud gör stora under, med glädje vi det skåda får")