1. När Herren är min herde,
vad kan mej fattas då?
Allt, allt vad jag behöver
jag ska av honom få.
På ordets ängar gröna
han föder sina lamm,
till livets friska källor
han själv dem leder fram.
2. Och om från hjorden villas
ett litet får, han ej
det lämnar kvar i öknen,
ett rov för ulven, nej,
han kärleksfullt det söker,
den trogne Frälsaren,
och trofast återför det
på vägen hem igen.
3. Och skulle jag än vandra
i dödens mörka dal,
jag räds ej, han är nära
som lindrar alla kval!
Visst är den hemsk och dyster,
den mörka dödens flod,
men Jesus för mej över,
han ger mej hopp och mod.
4. Så sjunger jag av hjärtat:
min herde Herren är.
Med fröjd jag honom följer
den väg som hemåt bär.
Blott nåd, ja idel godhet
ska alltid följa mej,
och jag till sist för evigt
får bo, min Gud, hos dej!
Text: Okänd efter Psalt. 23 av David, bearb. A.H.
Melodi: Uno Mitts
06 augusti 2009
När Herren är min herde
Etiketter:
David,
Förtröstan - trygghet,
Mitts Uno,
När Herren är min herde,
Uno Mitts
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar