Kristus, på korset du tog på dej

1. Kristus, på korset du tog på dej
skapelsens synd och ve!
Kristus, på korset du bar för mej
dom och förbannelse!

2. Där vid ditt kors räckte himlens Gud
handen till fallen själ,
där blev vårt uppror mot lagens bud
sonat och allt gjort väl.

3. Korset är tecknet för frälsningen,
anstöt för självgjord tröst,
korset är balsam och hälsoregn
över ett sårat bröst.

4. Här är förlossning från jordens kval,
fred med Gud själv, jag vet,
frälsning för syndare utan tal,
frälsning i evighet.

5. Världen den hånar väl korsets trä,
fräck i sitt övermod,
men här får syndare ly och lä,
rening i Jesu blod.

6. När världens furste sin gunst mej bjöd,
jag vid Guds kors sa nej!
Jag är vid korset för världen död,
världen är död för mej.

7. Härlige Kristus, ditt namn jag bär,
följer dej på vår jord,
anser mej ingenting veta här
utom ditt kors, ditt ord.

Text: J Santon 1914 (36 år), övers. A.H. 2009