Se, kärlet brast

1. Se, kärlet brast och oljan är utgjuten!
Dess doft uppfyller världens sorgehus.
Din själ, av himmelsk vällukt lent omfluten,
blir saligt lyft ur jordens stoft och grus.

2. Låt kärlet brista, låt dess nardus strömma.
Var inte snål, bered din själ till fest.
Vad fröjdfullt överdåd! Låt själen tömma
sin bästa gärd för själens höge gäst.

Text: Nathan Söderblom 1928 (v. 1 efter Karl Gerok 1857). Ngt bearb.
Musik: T.ex. Oscar Ahnfelt ("Tänk, när en gång")