O Herre, till vem skulle annars vi gå

1. O Herre, till vem skulle annars vi gå?
Du har ju det eviga livet.
Som syndares vän kan du bäst oss förstå.
Ditt liv till vår frälsning är givet.
Hur öde och tom vore inte vår jord,
om inte vi hade ditt levande ord,
som lyfter vår själ över aska och mull
mot himmelens eviga höjder!

2. O Herre, till vem skulle annars vi gå
när sorgerna fyller vårt hjärta,
när inte på jorden en vän vi kan nå,
som mäktar att lindra vår smärta?
Så stort att få fly till din öppnade famn!
Du lindrar vår smärta och säger vårt namn.
Till stormarna säger du: Tig och var still,
och vindar och vågor dej lyder.

3. När livskvällen kommer och solen går ned,
fast ljus mer än förr jag behöver,
jag bävande frågar vid dödsfloden bred:
säg, vem ska nu hjälpa mej över?
Jo, trygg kan jag gå genom dödsskuggans land,
när barnsligt jag lägger min skälvande hand
i hans, som har gått genom dödsdalen förr
och skingrat dess fasor och mörker.

Text: H A Tandberg, övers. A.H. 1991, 2009