Du gjorde väl som kom

1. Du gjorde väl som kom, ja, så Kornelius talar, då Petrus stiger in i officerens salar. Kornelius tar emot hans hjälp med öppen famn: oändligt kärt besök - det var i Jesu namn. 2. Bör ej vår tunga då i dag de orden säga? Kom, öppnom nu vår famn att få vår Jesus äga! Vi vet ju vad som skett i evighetens råd: Vår Frälsare är född, vårt släkte har fått nåd. 3. Han som ger hjärtat rymd och lungan sammandrager själv av den luft han gjort nu andedräkten tager. Han, i vars hand var dag är räknad, mörk och klar, han räknar själv i dag bland mänskor sina dar. 4. Han som ger alla djur sin kraft att kunna föda blir född och själv i dag han känner livets möda. "Du gjorde väl som kom!" Din kärlek frälsar oss: det blod, som i dig rörs, utsläcker avgrunds bloss. 5. De späda ögonkast som strålar kring din linda, de skänker världen liv och mörkrets här skall binda. "Du gjorde väl som kom!" Men, ack, min frälserman, din vagga och ditt kors står redan när varann! Text: Carl Michael Bellman (1740-95), bearb. v. 1 A.H. 2007, ngt bearb (pluralformer) v. 2-5 

Musik: Folkmelodi ("Visa från Utanmyra"), alt. "Träd fram, du nattens gud"