Solen på himmelen slöt sina ögon

1. Solen på himmelen slöt sina ögon
dagen då Jesus, vår Frälsare led.
Dubbel förmörkelse skedde den fredag
då även solen på korset gick ned.
Men så, på påskdagen, var återfunna
bägge de solar, som verkat försvunna!
Halleluja, halleluja!

2. Efter bedrövelsens tid kommer glädjen,
ja, efter regn strålar solskenet klart.
Din är all makt och all ära, o Jesus,
för i uppståndelsen blev uppenbart
att du den Eviges Son måste vara,
som rivit dödens och djävulens snara.
Halleluja! Halleluja!

3. Aldrig blir kornet till glädje och bärgning
om det ej kastas i jorden att dö.
Blommor om våren ju spirar ur marken
där de låg gömda i vinter och snö.
Så ska de blomstra, de vissnade lemmar,
de som i graven med tårar vi lämnar.
Halleluja! Halleluja!

4. Som fisken lämnade Jona på stranden
graven till slut ska gå miste om dem.
Är du, min Frälsare, verkligt uppstånden,
ska vi stå upp och få följa dej hem.
Där trädet är, där är också dess grenar.
Frukten, den kommer från dej som oss enar!
Halleluja, halleluja!

Text: Petter Dass, övers. A.H.
Melodi: "Faraos härar hann upp oss vid stranden"