Schönster Herr Jesu

Visst är följande "tyska folksång" (Schönster Herr Jesu) värd en plats i våra sångböcker? Jag kommer själv att tänka på den norska sången "Jesus det eneste".

1. Skönaste Jesus,
hela jordens Herre,
både Guds och Marias son!
Dej vill jag älska,
dej vill jag ära,
dej kommer all min glädje från.

2. Skönt lyser fälten,
skönare står skogen
i den härliga vårens tid.
Skönare lyser
du för mitt hjärta,
när du ger själen tröst och frid.

3. Skön strålar månen,
skönare dock solen
och alla stjärnors vida rymd.
Skönare strålar
du i Guds himmel,
av ingen synd och smärta skymd.

4. Skönt blommar örten,
skönare den mänska
som i daggfrisk ungdom står.
De måste ändå
läggas i mullen,
men du förblir i evig vår.

5. Himmelens skönhet
likaväl som jordens
innefattas helt i dej.
Ingen ska vara
mej mera dyrbar
och ingen mera kär för mej.

Text: Okänd ("Schönster Herr Jesu"), övers. A.H. 2008 Musik: Tysk folksång ("Härlig är jorden")

Norsk psalmboksrevision väcker oro

I Norge, som fick sin nuvarande salmebok endast 1 år före Sverige, är det redan dags att ge ut en ny - där inte bara ett tillägg bakas in (som här) utan 300 psalmer tas bort.

Och naturligtvis: Kritiken låter inte vänta på sig.

När kommer denna intressanta diskussion till Sverige? Jag skulle inte ha något emot att rensa bort en del svårbrukbara psalmer. Men det är inte bara "gamla" psalmer jag i så fall vill ta bort.

Upp, alla ting som Gud har gjort

Här kommer en skön psalm av Hans Adolph Brorson, som passar bra inte minst så här i sommartid (jfr v 4). Den finns i Svenska Psalmboken 1986 på originalspråket danska ("Op, al den ting som Gud har gjort"), men publiceras här i svensk översättning. Särskilt vers 2 är en klassiker som ofta citerats.

1. Upp, alla ting som Gud har gjort,
hans härlighet att prisa!
Det minsta av hans verk är stort
och kan hans allmakt visa.

2. Om alla kungar gick på rad
i all sin makt och vilja,
de kunde dock det minsta blad
ej sätta på en lilja.

3. De minsta gräs i dal och skog
och högt på bergets hjässa,
var skulle jag få visdom nog
att rätt beskriva dessa?

4. Vad skall jag säga när jag går
på sköna sommarängar
och fågelsången örat når
som lek på harposträngar?

5. Vad ska jag säga när jag ser
så många munnar gapa
när jag i vattnet kikar ner?
O tänk vad Gud kan skapa!

6. Vad ska jag säga när jag opp
mot solens rike kisar?
Den vida rymden, ljusets lopp
Guds stora kraft bevisar.

7. Vad ska jag säga, när jag ser
hur skönt mej Gud har danat?
Fastän jag är en nypa ler
har jag hans storhet anat.

8. Vad ska jag säga? Gud är här
fast orden inte räcker.
O Gud, så stor din visdom är!
Din godhet lovsång väcker!

*9. Upp, alla som på jorden bor!
Slå era stämmor samman:
Halleluja, vår Gud är stor!
Och himlen svarar: Amen!

Text: v. 1-6, 8-9 Hans Adolf Brorson 1734 (40 år), v. 7 samt övers. A.H. 1989, 2007 Musik: tjeckisk 1576/M Praetorius 1610

O store Gud

Så här i högsommartider vill jag gärna påminna om en av de sommarpsalmer som inte finns under psalmboksrubriken Årstiderna, nämligen Carl Bobergs "O store Gud". En av de mest internationellt spridda svenska psalmerna, tillsammans med Lina Sandells "Blott en dag" ("Day by day), Anders Frostensons "Guds kärlek är som stranden och som gräset" och Per Harlings "Du är helig, du är hel". En psalm att sjunga året om, men alldeles särskilt nu under sommaren.

1. O store Gud, när jag den värld beskådar
som du har skapat med ditt allmaktsord,
hur där din visdom väver livets trådar
och alla väsen mättas vid ditt bord,
//: då brister själen ut i lovsångsljud:
o store Gud, o store Gud ://

2. När jag hör åskans röst och stormar brusa
och blixtens klingor springa fram ur skyn,
när regnets kalla, friska skurar susa
och löftets båge glänser för min syn
då brister själen ut...

3. När sommarvinden susar över fälten,
när blommor dofta invid källans strand,
när trastar drilla i de gröna tälten
vid furuskogens tysta, dunkla rand,
då brister själen ut...

4. När jag i Bibeln skådar alla under
som Herren gjort sen förste Adams tid,
hur nådefull han varit alla stunder
och hjälpt sitt folk ur livets synd och strid,
då brister själen ut...

5. När tryckt av synd och skuld jag faller neder
vid Herrens fot och ber om nåd och frid,
och han min själ på rätta vägen leder
och frälsar mig från all min synd och strid,
då brister själen ut...

6. När en gång alla tidens höljen falla
och jag får skåda det jag nu får tro,
och evighetens klara klockor kalla
min frälsta ande till dess sabbatsro,
//: då brister själen ut i lovsångsljud:
tack, gode Gud, tack, gode Gud! ://

Text: Carl Boberg 1885 (26 år), ngt bearb. Musik: Tryckt 1889

Glada vi nu halleluja vill sjunga

Här följer en Grundtvig-psalm (eg. Agricola-psalm) i svensk översättning. Melodin är en glad Lindeman-melodi i tretakt (måste förstås spelas mycket spänstigare än det elektroniska melodiexemplet!).



1. Glada vi nu halleluja vill sjunga,
lekfulla jublar nu hjärta och tunga.
Herren oss hjälper, vår hunger han mättar,
synden förlåter och bördorna lättar.

2. Allt som har anda ska lovsjunga Herren,
jubla från morgonen ända till kvällen.
Vägen och livet i Kristus vi funnit,
döden och satan har han övervunnit.

3. Ångrande syndare rikt han benådar,
håller bestämt vad i ordet han lovar.
Till sina älskade barn vill han ha oss,
hur ska han någonsin kunna bedra oss?

*4. Tack, Fader vår, som oss löste ur banden,
evigt högtlovad med Sonen och Anden.
Du som har varit och är utan ände,
tack att ditt ansikte du till oss vände!

Text: Johann Agricola, N.F.S. Grundtvig, övers. A.H. 1991 Musik: L M Lindeman