Sol går upp i vårens tid

1. Sol går upp i vårens tid,
slut är vintern tunga.
Våren nalkas ljuv och blid,
svalan börjar sjunga.
Tegen fåras, böljan slår,
dungen luftigt lövad står.
Varje liv får tunga,
vaknar upp i morgonstund,
vinden smeker vinterns blund
bort från pannan unga.

2. Ängen sej i blommor klär,
slöjlik skrud bär lunden.
Fågelns drill så smeksam är,
säker, men ej bunden.
Bäckar spelar från vart berg,
daggstänkt sky med silverfärg
målar himlarunden.
Sol går upp i dyster natt,
hennes strålar leker glatt
hela morgonstunden.

3. O hur skön Guds ärekrans
i den värld han danat!
Vilken vishets återglans,
mera än vi spanat!
Ja, från honom allting får 
kraft att sträva år från år;
uppåt har han manat.
Alla avstånd plånas ut,
Gud är upphov, Gud är slut,
närmre än vi anat.

Text och musik: Ur Piae Cantiones 1582, övers. Jenny Petersson, tr. 1914, ngt bearb. 2012

Vårsol blickar vänligt ner

1. Vårsol blickar vänligt ner,
glatt hon nickar, skönt hon ler,
ger åt sippan liv på nytt
när från klippan isen flytt.

2. Gräset spritter upp så grönt,
fågelns kvitter klingar skönt.
Allt sej gläder: det är vår!
Högtidskläder ängen får.

3. Bönen stige då till Gud
och invige med sitt ljud
glada vårens korta stund,
under årens snabba rund.

4. Må den fröjden lyfta mej
upp mot höjden, Gud, till dej!
Böj mitt sinne själv därvid,
bo därinne med din frid.

5. Låt min tunga röra sej
till att sjunga, Gud, om dej,
glatt dej prisa där jag bor,
och så visa vem jag tror!

Text: Lina Sandell, ngt bearb.
Musik: Okänd

Han ska komma över oss

//: Han ska komma över oss
lik ett regn, lik ett vårregn
som vattnar jorden, som vattnar jorden ://

Musik: Roberth Johansson

Jag vill så gärna sjunga

En härlig lovsång och vårsång från vårt västra broderland:

Jag vill så gärna sjunga, ja hela dagen lång,
för tusen toner fyller själen min.
Ja, den som älskar Jesus har hjärtat fullt av sång,
för himmelriket tog han med dit in.

Han är den sanna solen med milt och fagert sken
som lockar fram de tusen blommor små,
och vinterkylan rymmer för vårvind varm och len
som lovar att vi sommar snart ska få.

Han är den livets källa som släcker själens törst,
den källan öppen står för vem som vill.
Där får vi alla dricka, vem än som kommit först,
hans nåd i evighet ska räcka till.

Att leva i hans kärlek är gästabud och fest,
han ger mej evigt liv till kropp och själ.
Så går min sång till honom, den vän som älskar mest,
som alltid ordnar allt för mej så väl.

Sigvard Engeset, övers. 1990 A.H.

Valborgssången

Det finns en sång som jag förknippar med Valborgsmässoaftonen mer än någon annan sång. Och det är Lina Sandells fina översättning av G F Fickerts "O att den elden redan brunne, som du, o Jesus, tända vill"!

Flera av sångens verser handlar om eld och värme, Guds gode Andes eld, och sången passar så underbart fint så här mellan påsk och pingst!

O, att den elden redan brunne,
som du, o Jesus, tända vill!
O, att all världen redan funne
den frid som hör Guds rike till!

Visst glimmar det i mörka natten
en liten gnista här och där,
visst är den stora frälsningsskatten
för månget hjärta dyr och kär,

men låt den elden spridas vida,
och gör den skatten vida känd!
I tron ditt löfte vi förbida,
att Anden rikligt blir oss sänd!

Ja, kom, o Jesus till oss alla
och värm oss med din kärleksglöd!
Låt oss ej längre gå så kalla
för egen och för andras nöd.

Låt nådens bud till alla föras,
ge åt ditt rikes framgång fart,
så att ditt lov dock måtte höras
från alla världens ändar snart!

Smält allt vad åtskilt är tillsamman,
gör varmt vad nu är ljumt och kallt,
blås liv i svaga kärleksflamman
och bliv du själv vårt allt i allt!