Solen på himmelen slöt sina ögon

1. Solen på himmelen slöt sina ögon
dagen då Jesus, vår Frälsare led.
Dubbel förmörkelse skedde den fredag
då även solen på korset gick ned.
Men så, på påskdagen, var återfunna
bägge de solar, som verkat försvunna!
Halleluja, halleluja!

2. Efter bedrövelsens tid kommer glädjen,
ja, efter regn strålar solskenet klart.
Din är all makt och all ära, o Jesus,
för i uppståndelsen blev uppenbart
att du den Eviges Son måste vara,
som rivit dödens och djävulens snara.
Halleluja! Halleluja!

3. Aldrig blir kornet till glädje och bärgning
om det ej kastas i jorden att dö.
Blommor om våren ju spirar ur marken
där de låg gömda i vinter och snö.
Så ska de blomstra, de vissnade lemmar,
de som i graven med tårar vi lämnar.
Halleluja! Halleluja!

4. Som fisken lämnade Jona på stranden
graven till slut ska gå miste om dem.
Är du, min Frälsare, verkligt uppstånden,
ska vi stå upp och få följa dej hem.
Där trädet är, där är också dess grenar.
Frukten, den kommer från dej som oss enar!
Halleluja, halleluja!

Text: Petter Dass, övers. A.H.
Melodi: "Faraos härar hann upp oss vid stranden"

Om alla mina lemmar

1. Om alla mina lemmar
var fyllda helt av sång
och hade tusen stämmor
som ljöd på samma gång
och sjöng jag dag och natt -
jag kunde ej gengälda
Guds rikes stora skatt.

2. Jag vill mitt tack frambära,
o store Gud, till dej!
Dej vare lov och ära
för att du kallat mej
och räknat mej bland dem
som trots vad de förbrutit
hos dej har fått sitt hem.

3. Du grundlagt själv din kyrka
ibland oss, Herre kär!
Allt gott du ville verka
i din församling här.
Låt oss då i ditt hus
i trohet mot dej vandra
och följa Ordets ljus.

4. Låt livets källa flyta
med himmelsk nåd och makt
kring hela jordens yta,
till varje folk och trakt.
Låt lyckas Jesu namn,
så vi kan vägen finna
in i din fadersfamn.

5. Vår sång ska dej upphöja,
o Gud, som allt förmår.
Ditt bistånd skall ej dröja,
var än vår vandring går.
När vi nått hem en gång,
skall nya röster höjas
och sjunga Sions sång!

Text: Petter Dass, Morten Eskesen, övers. A.H.

Välsignad är du, Jesus Krist

Välsignad är du, Jesus Krist!
Din död har räddat mången.
Som Simson välte du till sist
den makt som höll dej fången.
Och mörkrets stora, stängda port,
den bar du bort,
fastän din dag var gången.

Från korsets stam du lyftes av
och bars till örtagården.
Där sattes du i Josefs grav,
Pilatus stod för vården.
Du blev Guds sköna, gröna kvist,
o Jesus Krist!
En evig sommar spår den.

Tack, Jesus, att min vilas tid
i stillhet ska förflyta.
För din skull får jag ro och frid,
hur Satan än kan ryta.
Du håller vakt om mina ben
bland mull och sten -
vem törs då friden bryta?

För gott ska alla kroppens men
i graven stängas inne.
Jag ska gå ut helt frisk och ren,
all synd och brist försvinner.
Det gamla då som rök förgår,
när upp jag står,
nytt liv med dej jag finner!

Petter Dass 1700 ca, övers. A.H. 1993, 2006