Jag lever och vet nu hur länge - hav tröst!

1. Jag lever och vet nu hur länge - hav tröst! -
jag lever, tills Gud vill mej kalla.
Jag lyssnar så glad till hans ljuvliga röst
och lämnar så bördorna alla
och vilar så trygg vid hans hjärta.

2. Jag vandrar och vet vart den vandringen bär:
den bär till Guds eviga rike,
den bär till min Jesus, min Frälsare kär,
den vännen förutan sin like,
den leder till skaran vid tronen.

3. Jag dör, och jag vet vilken tidpunkt det sker:
det sker den behagliga tiden,
det sker då ej jordlivet gagnar mej mer,
då blir det en ände på striden,
när Herren till uppbrott mej kallar.

4. Vad mer vill jag veta? Är detta ej nog
till tröst för de kommande dagar?
Den vän som min synd och min dom på sej tog
var dag mej på vägen ledsagar.
Så målet jag lyckligt ska hinna.

Text: B S Ingemann 1851 (62 år), sv. övers. Lina Sandell 1866 (34 år), bearb. A.H. 2014
Musik: Andreas Peter Berggreen 1873 (71 år)

Lycksalig, lycksalig den själ som har fred

1. Lycksalig, lycksalig den själ som har fred!

Men ingen känner dagen, förrn solen går ned.

2. God morgon! god morgon! sjöng fågeln på kvist,

om kvällen blev den jagad och fångad till sist.

3. Skönt doftade blomstret när dagen var ny,

om kvällen låg det krossat av hagelstormby.

4. Och barnet som lekte i gryningen röd,

om kvällen låg på bädden så stilla och död. 

5. På jorden ej lever så salig en själ,

att lyckan ej kan skifta från morgon till kväll.

6. Lycksalig är själen som äger Guds fred,

fast ingen känner dagen, förrn solen går ned.

7. God morgon vi sjunger med fågeln helt glatt,

om än i mörka burar vi sitter i natt.

8. Guds folk kan sej glädja var morgon så ny,

om än det mejas ner under aftonens sky.

9. Som barn kan jag fröjdas en morgon så röd,

om än jag innan kvällen är stilla och död.

10. Guds fred och god afton vi sjunger var kväll,

vår flyktande själ, den bevarar han själv.

11. Lycksalig, lycksalig den själ som har fred!

Guds fred är hjärtesolen som aldrig går ned.

Text: Bernhard Severin Ingemann 1841 (52 år)

Musik: Andreas Peter Berggreen 1841 (40 år)

Jesus gråter. Världen ler.

1. Jesus gråter, världen ler.
Vanvett sjunger mellan gravar.
Syndens vän ej faran ser,
döden dansar med dess slavar.
Hund till spyan vänder åter,
världen ler men Jesus gråter.

2. Slutet kommer - ve, o ve!
Vill du dej vid satan länka?
Kan du Jesu gråt ej se?
Kan du på din frid ej tänka?
Grät förgäves han som dömer,
ve dej, ve, när slutet kommer!

3. Jesus gråter - smält, vart bröst,
vakna, du som synden söver!
Bäva för din falska tröst,
det är dej han gråter över.
Till din frälsare vänd åter,
smält, vart hjärta, Jesus gråter!

Text: Bernhard Severin Ingemann, övers. A.H. 2012
Musik: Andreas Peter Berggreen 1852 (51 år)

Julen med frid kom hit till slut

1. Julen med frid kom hit till slut:
den gläder gamla och unga.
Vad änglarna sjöng i världen ut
nu alla små barn ska sjunga!
Grenen från livets träd står skön
med frukter på sina kvistar,
och den som tar mot i lovsång och bön
ska aldrig den glädjen mista.

2. Glädjen idag är jordens gäst
med himlakungen den lille.
Du fattiga sparv, flyg ner till fest
med duvan vid julens gille!
Dansa, du barn, av änglar stödd,
den högsta vinsten är vunnen:
idag blev vår käre Frälsare född
och paradisvägen funnen!

Text: Bernhard Severin Ingemann, övers. A.H. 2012

Till himlarna når din barmhärtighet Gud

1. Till himlarna når din barmhärtighet, Gud,
din trofasthet når dina skyar,
din rättfärdighet är som väldiga berg
som omgärdar städer och byar.

2. Som himlarnas famn är din kärlek, o Gud,
din rättvisa är såsom haven.
Du hjälper och hör både mänskor och djur,
går med oss från vaggan till graven.

3. Hur dyrbar är inte din nåd, du vår Gud,
där människobarnen får bygga!
Ja, över oss breder du vingarna ut
och värmer och stärker de skygga. 

4. Ditt himmelska överflöd ges i ditt hus,
där glädjen i strömmar får välla.
Hos dej, du vår Gud, ser vi ljus i ditt ljus,
du livets och kärlekens källa.

Text: Bernhard Severin Ingemann 1845 (56 år) efter kung David (Psalt. 39:8-10), övers. A.H. 2012
Musik: Johan Peter Emilius Hartmann 1852 (47 år)

Härlig är jorden

Härlig är jorden,
härlig är Guds himmel,
skön är själarnas pilgrimsgång.
Genom de fagra
riken på jorden
gå vi till paradis med sång.

Tidevarv komma,
tidevarv försvinna,
släkten följa släktens gång,
aldrig förstummas
tonen från himlen
i själens glada pilgrimssång.

Änglar den sjöngo
först för markens herdar,
skönt från själ till själ det ljöd:
Människa, gläd dig!
Frälsarn är kommen,
frid över jorden Herren bjöd.

Text: Bernhard Severin Ingemann