I Herrens hand jag lämnar mej

1. I Herrens hand jag lämnar mej,

när mina ögon sluter sej.

När jag ur sömnen vaknar opp,

är Gud min glädje och mitt hopp.

2. Kär kommer nattens stilla ro,

när jag mej Herren fått förtro,

och glad jag ser en dag igen,

när jag med Gud får börja den.

3. Min gode hjälpare är han,

som för all nöd mej skydda kan,

min väktare som hör och ser,

när jag ej hör och skådar mer.

4. Jag vet, ja, jag är säker på,

att ingen ofärd ska mej nå,

om inte han ger lov därtill

och mej av kärlek pröva vill.

5. Min Gud är stark, min Gud är god,

så är jag nöjd och vid gott mod.

Gud Fader, Son och helge And´

ske lov och pris i varje land. Amen.

Svensk nationaldag med finländsk nationalpoet

Runebergs fosterländska psalm "Bevara, Gud, vårt fosterland" är fin att få sjunga både nu och då. Tyvärr har kommittén bakom 1986 års psalmbok uteslutit de viktiga slutverserna istället för de obsoleta och både teologiskt och mänskligt orimliga verserna 2-4 (enligt 1937 års strofnumrering). Nu gör jag de i mitt tycke "rätta" uteslutningarna - så att sången i sin helhet blir en bön - och publicerar psalmtexten med endast någon mycket liten ändring i övrigt.

Bevara, Gud, vårt fosterland!
Håll över det din starkhets hand
och var dess hägn i strid som frid,
i sorgens som i glädjens tid.

Gud, skydda detta kära land,
från sjö till sjö, från strand till strand.
Sänk över det din milda vård,
som sommardagg på rosengård.

Välsigna varje trofast själ,
som önskar det av hjärtat väl,
men slå vart ondskans uppsåt ned,
som vill dess fall och stör dess fred.

Låt det få bli och vara ditt,
befolkat, tryggat, glatt och fritt,
på kärlek bördigt som på råd
och uppfyllt av din Andes nåd.

Du hjälpte det ur mörker opp
liksom en blomma ur sin knopp,
så låt det ock till tidens slut
uti ditt ljus få vecklas ut.

Det ljuset är ditt helga ord,
en sol för himmel och för jord.
Giv att det klart här lysa må
och aldrig mer ifrån oss gå.

Text: Johan Ludvig Runeberg

Jag lyfter ögat mot himmelen

En underbar psalm av Johan Ludvig Runeberg, faktiskt förtjänstfullt bearbetad inför 1986 års psalmbok. Oskar Lindbergs melodi från 1917 används inte i Finland, men måste med sin folkviseaktiga ton betraktas som mer passande till texten än Lagis finländska. (Lite kul att den svenska melodin går i moll, men den finländska i dur!).

Sången förtjänar att sjungas oftare, inte minst bland och med barn.

Jag lyfter ögat mot himmelen
och knäpper hop mina händer.
Du käre Gud, som är barnens vän,
till dig min tanke jag vänder.

Jag är så glad att få tacka dig,
och gärna vill jag det göra.
Jag vet det visst att du ser på mig,
och vad jag ber vill du höra.

Tack för allt gott du mig ständigt ger
att känna, älska och äga.
Tack, gode Fader, för mycket mer
än jag kan nämna och säga.

Så skydda mig med din starka hand,
du Fader god utan like,
och låt mig växa för livets land,
som är ditt himmelska rike!