Barmhärtig, nådig vill vår Gud

1. Barmhärtig, nådig vill vår Gud
att vi med lydnad för hans bud
vårt hopp till honom ställer!
Han hjälpa vill i brist och nöd,
han skänker både must och bröd
till fröjd och uppehälle.
Med redlig flit och trogen bön
vi glada delar mödans lön.

2. Men du som dessa mildhetsprov
med vishet, värdighet och hov
ej tacksamt njuta lärde,
din näring blir för dej ett gift
och ditt begär en djurisk drift
som glömmer mänskans värde.
Den som har buken till sin gud,
han syndar mot Guds första bud.

3. Vad du förtär i överflöd
du från din nästa i hans nöd
med gudlös hårdhet rövar.
Och på din egen kropp och själ
med detta rån, o lustans träl,
ett självmord du förövar.
Ack, rusa ej så blind och djärv,
o syndare, till ditt fördärv!

4. Vak upp, bed Gud om kraft och mod
att mot ditt eget kött och blod
till manlig strid dej rusta!
Låt hjärtat ej betungat bli
av dryckenskap och frosseri
och denna världens lusta!
Se till att Herrens dag ej må
för hastigt över dej uppgå!

5. Ty se, den dagen komma skall
liksom en snara, sträckt till fall
för alla syndens trälar.
Gud, hjälp oss därför leva så,
att vi till evig tid ej må
fördärva våra själar!
Lär oss med vaksamhet och bön
att undfly synden och dess lön!

Jag är en pilgrim

Annan melodivariant:



1. Jag är en pilgrim och en främling,
färdas fram i tårarnas land.
Jag har ett hem i den ljusa staden,
min Gud, 
som inte byggts av mänskohand.

2. Jag har så många kära vänner
som nått fram till himmelens land.
Jag är helt inställd på att få se dem,
min Gud,
en dag på fridens sköna strand.

3. När sist jag korsar Jordanfloden
på min väg till löftets land,
om jag får röra en fåll på din klädnad,
min Gud,
så blir jag löst från varje band.

Varje dag sin omsorg har

1. Varje dag sin omsorg har,
men allenast sin.
Morgondagens omsorg är,
Herre, din, ej min.
Lär mej då att dag från dag
lämna allt åt dej,
viss, att du i stort och smått
sörja vill för mej.

2. Varje dag sin börda har
men allenast sin.
Nästa dag kanhända är
den ej längre min.
Kanske har du innan dess
helt den lyftat av,
eller tagit bort just det
som dess tyngd den gav.

3. Varje dag sin lättnad har,
men allenast sin.
Morgondagens gåva är
inte ännu min.
O men Jesus, lär mej då
att var morgon fly
till den nåd, som varje dag
över mej är ny!

Text: Lina Sandell
Musik: Jonas Andersson

Men hör du, kära Marta

1. Men hör du, kära Marta, 
som springer ut och in, 
så flitig, men så ofta 
orolig i ditt sinn, 
dej följer i bestyren 
din Mästare, och vet: 
han vill så gärna dela 
ditt hjärtas hemlighet!

 2. Du är vid dåligt lynne 
så många gånger, ty 
du har så många tankar, 
så mycket huvudbry.
Jag vet så väl hur gärna 
du ville vara snäll, 
men du är överhopad 
från morgon och till kväll. 

3. Men säg mej, varför ber du 
så lite och så kallt, 
du som så väl behöver 
din mästare i allt? 
Ty under vardagslivet 
du är ej som du bör, 
och när du förolämpas, 
så repar du humör. 

 4. Men låt Maria vara, 
hon har i alla fall 
valt ut den bästa delen, 
som ingen röva skall.
Ja, i sin Jesu närhet 
hon trivs som allra bäst, 
och Jesu hjärta även 
är vid Maria fäst. 

5. Men hör du, kära Marta, 
som springer ut och in, 
så flitig, men så ofta 
orolig i ditt sinn, 
dej följer i bestyren 
din Mästare, och vet: 
han vill så gärna dela 
ditt hjärtas hemlighet!

Text: Emil Gustafsson, ngt bearb.
Musik: Folkmelodi

Kristi förklaring så livligt avmålar

1. Kristi förklaring så livligt avmålar
eviga glädjen därovan hos Gud,
glansen i vilken Guds paradis prålar,
himmelska staden i hela dess skrud.

2. Här på vårt Tabor sågs Frälsaren skina
ansikte, kläder, allt strålar av ljus!
Helgon förlösta från tåredals pina
ser samma syn i Guds himmelska hus.

3. Som Kristi kropp härligt lyste och blänkte,
så ska du skimra, Guds barn och Guds vän!
Ack, om vår värld på den klarheten tänkte,
visst kom den då till sin Herre igen!

4. Moses, Elias och tre Jesu vänner
råkas på Tabor tillsammans i fröjd.
O, utan möda jag här igenkänner
helgonsällskapet i himmelens höjd!

5. Vem kan väl fullständigt glädjen beskriva,
den, att de frälsta får träffa varann?
Gud! vilken uppmuntran skall det ej bliva,
möta ditt samlade folk i ditt land!

6. Hänryckt i försmak av eviga livet,
Petrus förgäter han var på vår jord.
Hur blir det då, när oss en gång blir givet
sitta vid himlens fullrågade bord?

7. Ack, den som saligt har flyttat från jorden
den som i himmelen inkomma fått,
full av förvåning kan nyttja de orden:
Här att få vara, o Herre, är gott!

8. Molnskyn ur vilken den helige hördes,
Moses, Elias, alltsammans försvann,
akten tog slut som på Tabor uppfördes
och hade skildrat de levandes land.

9. Känner då ingen det vattnas i munnen
efter den dagen, då världen blir ny?
Själ, låt dig vinna, och var sedan vunnen,
fly ifrån Babel, jag råder dig: fly!

10. Håll mot varandra Guds rike och världen,
himmelens klarhet och samvetets kval,
är det väl skäl att nu utvälja flärden,
så du har eviga fröjden i val?

11. Blygs att slå ner dina pålar i jorden,
när dig står eviga hyddor i båd!
Hör! du är bjuden till himmelska borden,
skäms att försmå en så högtidlig nåd!

12. Väldiga själar skall inta Guds rike,
kamp måste till, om du tänkt gå dit in!
Härskande syndalust, världskärlek vike,
annars blir aldrig Guds salighet din!

13. Sörj för din frälsning med bävan och fruktan,
bär som på händer din dyrbara själ!
Lyd som ett barn Andens dagliga tuktan,
kämpa god kamp för ditt eviga väl!

14. En gång skall då din förklaringsdag dagas,
då du skall lysa till själ och till kropp.
Aldrig från stråten dig tillåt att dragas,
löp på din bana, fullborda ditt lopp!

Text: Lars Linderot, ngt bearb. A.H. 27/8 2014