Jag går i fara var jag går

1. Jag går i fara var jag går,
jag måste alltid tänka
att Satan jämt vid vägen står
med färdigsmidda länkar.
Hans dolda helvetsbrand
mej lätt förvilla kan
när inte på min vakt jag står.
Jag går i fara var jag går.

2. Jag går i trångmål var jag går,
mot synden ska jag strida.
Om Herren korset lägger på,
då ska jag tåligt lida.
Rätt ofta jag ej ser
en väg att vandra mer,
när motgångs dimma runt mej står.
Jag går i trångmål var jag går.

3. Jag går mot döden var jag går
vart än jag här mej vänder.
Förrän jag vet det, klockan slår
och döden bud mej sänder.
Ett litet andetag,
så slutar livets dag
och jag i evigheten står.
Jag går mot döden var jag går.

4. Jag går bland änglar var jag går
och de ska mej bevara.
Alls inget Satans makt förmår
mot denna himlaskara.
Bort, världens suck och sorg,
jag går i änglaborg
och Herren räknat mina hår.
Jag går bland änglar var jag går.

5. Jag går med Jesus var jag går,
han har mej vid sin sida.
Han läker mej med sina sår
och hjälper mej att strida.
Där han står ondskan mot,
jag sätter ner min fot.
Om allting än min ofärd spår,
jag går med Jesus var jag går.

6. Jag går till himlen var jag går,
så fatta mod, mitt hjärta!
I himlen du en ände får
på all din nöd och smärta.
Bort, världens lust och prakt,
ni hör vad jag har sagt:
all världens ära jag försmår,
jag går till himlen var jag går.

Text: Hans Adolph Brorson, övers. 2013 A.H.

Här kommer, Jesus, dina små

1. Här kommer, Jesus, dina små!
I Betlehem vi hälsar på.
Men ge oss ljus och hjälp oss du
att hitta vägen till dej nu!

2. Med sång vi springer till dej in
och böjer knä vid krubban din.
O stora stund, o klara natt,
då du blev född, vår största skatt!

3. Välkommen från din himmelssal
till denna världens tåredal,
där man dej inget annat bjöd
än stall och krubba, kors och död!

4. Men Jesus, hur kan det gå till
att många än dej glömma vill
och inte mer den kärlek ser
som gjorde att du kom hit ner?

5. Så låt oss se den nu igen,
du som är allas bäste vän,
så var och en vill vända om 
och tro på dej som till oss kom.

6. Låt ingenting på jordens rund
oss locka från vårt dopförbund,
men låt vår största längtan stå
till dej, till dej, som älskat så.

7. Så ska det ske att vi en gång
bland alla helgons jubelsång
i himlens sköna paradis
får prisa dej på änglavis.

8. Här står vi alla nu på rad
kring dej, som gör vår jul så glad!
Men led oss så vi möts igen
en gång hos dej i himmelen!

Upp, alla ting som Gud har gjort

1. Upp, alla ting som Gud har gjort,
hans härlighet att prisa!
Det minsta av hans verk är stort
och kan hans allmakt visa.

2. Om alla kungar gick på rad
i all sin makt och vilja,
det kunde dock det minsta blad
ej sätta på en lilja.

3. De minsta gräs i dal och skog
och högt på bergets hjässa,
var skulle jag få visdom nog
att rätt beskriva dessa?

4. Vad ska jag säga när jag går
på sommarns blomsterängar
och fågelsången örat når
som lek på harposträngar?

5. Vad ska jag säga när jag ser
så många munnar gapa
när jag i vattnet kikar ner?
O tänk vad Gud kan skapa!

6. Vad ska jag säga när jag opp
mot solens rike kisar?
Den vida rymden, ljusets lopp
Guds stora kraft bevisar.

7. Vad ska jag säga när jag ser
hur skönt mej Gud har danat?
Fastän jag är en nypa ler
har jag hans storhet anat.

8. Vad ska jag säga? Gud är här,
fast inte orden räcker.
O Gud, så stor din visdom är,
din godhet lovsång väcker!

9. Upp, alla som på jorden bor,
slå era stämmor samman:
Halleluja, vår Gud är stor!
Och himlen svarar: Amen!

Jag ser dej, o Guds Lamm, nu stå

1. Jag ser dej, o Guds Lamm, nu stå
i glans på Sions topp.
Men svår var vägen du fick gå
förrän du kom dit opp.
Din börda, tung och mödosam,
var världens synd och skam.
Så sjönk du i vår jämmer ned;
vem anar vad du led?

2. Oskyldige, som så för mej
gick smärtans tunga stig,
din kärlek hårt har bundit dej,
att fri jag skulle bli.
Då slet du sönder våra band
med genomspikad hand.
Du gick med seger ur din grav;
din död oss livet gav.

3. Nu står en skara kring din tron,
som snö så vit och ren.
Vart öga strålar som en sol
av att din glans få se.
Och ordet om ditt slaveri
då världen köptes fri,
ja, vad du led för oss en gång /
är ämnet för dess sång.

*4. Tack, Fader, att du var så god
mot Adams fallna ätt!
Du frälste oss med Lammets blod
och gav oss barnarätt.
Dej prisar varje andetag
och hjärtats alla slag.
O Gud, för din barmhärtighet
tack, TACK i evighet!

Text: H A Brorson. övers. A.H.
Musik: Norsk folkmelodi

Saligheten är nu här!

1. Saligheten är nu här!
Upp, mitt hjärta, upp, min tunga,
nu ska ni om Jesus sjunga,
om hans namn, hur stort det är!
Allt som är i mej ska röras
till min Herres lov och pris,
så min jubelsång kan höras
ända in i paradis!

2. Jesus ville kärleksfull
detta namn på jorden bära.
Tidigt måste han sej lära
lida smärta för vår skull.
Ja, till blods han måste strida
för det frälsarnamn han fick.
Vad han för vår synd fick lida
honom djupt i själen gick.

3. Å, min synd är gränslöst stor!
Större än jag själv kan bära;
inte törs jag nåd begära
när jag hör på lagens ord.
Men då du har JESUS blivit
och min synd på korset tog,
tror jag, Herre, att du skrivit
in mitt namn i livets bok!

Text: Hans Adolph Brorson 1732 (38 år), övers. A.H. Musik: L.M. Lindeman

På grund av Jesu blod och sår

En första adventspsalm från Danmark kommer här:

På grund av Jesu blod och sår
jag börjar nu mitt kyrkoår.
Hans resa till Jerusalem
gör att jag trygg får vandra hem.
Hans mål var smälek, hån och spott,
men jag får gå till Sions slott.

På Jesus Kristus, livets ord,
min tro och salighet beror.
Det arv han lovar vill jag få
den väg han visar vill jag gå,
och utan Ordets lykta klar
ej minsta lilla steg jag tar.

Åt Jesus jag mej offra vill,
han ska få allt som hör mej till.
Ja, här ska ingenting bli spart
om än det vore oskattbart.
Vad till hans ära här sås ut
ger tusenfalt igen till slut.

Jag håller daglig kyrkogång
med ordets läsning, bön och sång,
och fast jag här går ut och in
är Jesus kvar i själen min.
Att Davids Son hos mej vill bo,
det är min högsta fröjd och ro.

Gud vare pris, som är så blid
att han oss givit denna tid
då vi en salig försmak får
av evighetens kyrkoår!
Ja, vi får redan börja att
stå inför tronen dag och natt.

Hosianna! Fräls oss, Davids Son!
Nu tystne fiendernas hån
och allt vad sej på jorden rör
nu blive till en väldig kör
i himlarymdens helgedom,
för att Guds Son till världen kom!

Upp, Sion, byt din änkedräkt
mot ljusets helga bröllopsprakt!
Strö palmer där din vän går fram
och sjung hans lov i salig skam.
Låt det bli känt hur god han är
som mättade din själs begär!

Text: Hans Adolph Brorson, övers. A.H. 1989 Musik: A.H. 1989

Upp, alla ting som Gud har gjort

Här kommer en skön psalm av Hans Adolph Brorson, som passar bra inte minst så här i sommartid (jfr v 4). Den finns i Svenska Psalmboken 1986 på originalspråket danska ("Op, al den ting som Gud har gjort"), men publiceras här i svensk översättning. Särskilt vers 2 är en klassiker som ofta citerats.

1. Upp, alla ting som Gud har gjort,
hans härlighet att prisa!
Det minsta av hans verk är stort
och kan hans allmakt visa.

2. Om alla kungar gick på rad
i all sin makt och vilja,
de kunde dock det minsta blad
ej sätta på en lilja.

3. De minsta gräs i dal och skog
och högt på bergets hjässa,
var skulle jag få visdom nog
att rätt beskriva dessa?

4. Vad skall jag säga när jag går
på sköna sommarängar
och fågelsången örat når
som lek på harposträngar?

5. Vad ska jag säga när jag ser
så många munnar gapa
när jag i vattnet kikar ner?
O tänk vad Gud kan skapa!

6. Vad ska jag säga när jag opp
mot solens rike kisar?
Den vida rymden, ljusets lopp
Guds stora kraft bevisar.

7. Vad ska jag säga, när jag ser
hur skönt mej Gud har danat?
Fastän jag är en nypa ler
har jag hans storhet anat.

8. Vad ska jag säga? Gud är här
fast orden inte räcker.
O Gud, så stor din visdom är!
Din godhet lovsång väcker!

*9. Upp, alla som på jorden bor!
Slå era stämmor samman:
Halleluja, vår Gud är stor!
Och himlen svarar: Amen!

Text: v. 1-6, 8-9 Hans Adolf Brorson 1734 (40 år), v. 7 samt övers. A.H. 1989, 2007 Musik: tjeckisk 1576/M Praetorius 1610

Gott nytt kyrkoår!

En kyrkoårspsalm av Brorson, översatt från Landstads salmebok 1989 under bibelskolan i Ytterstfors:

1. På grund av Jesu blod och sår
jag börjar nu mitt kyrkoår.
Hans resa till Jerusalem
gör att jag trygg får vandra hem.
Hans mål var smälek, hån och spott,
men jag får gå till Sions slott.

2. På Jesus Kristus, livets ord
min tro och salighet beror.
Den väg han visar vill jag gå,
det arv han lovar vill jag få,
och utan ordets lykta klar
ej minsta lilla steg jag tar.

3. Åt Jesus jag mej offra vill,
han skall få allt som hör mej till,
ja, ingenting skall här bli spart
om än det vore oskattbart.
Vad till hans ära här sås ut
ger tusenfaldig skörd till slut.

4. Jag håller daglig kyrkogång
med ordets läsning, bön och sång,
och fast jag här går ut och in
är Jesus kvar i själen min.
Att Davids Son hos mej vill bo
det är min högsta fröjd och ro.

5. Pris vare Gud som är så blid
att han oss givit denna tid,
då vi en salig försmak får
av evighetens kyrkoår!
Ja, vi får redan börja att
stå inför tronen dag och natt.

6. Hosianna! Fräls oss, Davids Son!
Nu tystne fiendernas hån
och allt vad sej på jorden rör
nu blive till en väldig kör
i himlarymdens helgedom
för att Guds Son till världen kom.

7. Upp, Sion, byt din sorgdräkt svart
mot ljusets helga bröllopsprakt!
Strö palmer där din vän går fram
och sjung hans lov i salig skam.
Låt det bli känt hur god han är,
som mättade din själs begär.

Vår Fader, låt ditt starka ord

Vår Fader, låt ditt starka ord
ta makten på vår jord!
Gör något åt din örtagård
som full av tistlar står.
Visst finns din gröda där,
men ack, så tunn den är,
så lite den din kraft har känt
i ord och sakrament!

Kom Jesus, du som frälsa vill,
och se hur det står till!
Av döpta vimlar Norden än,
men tron, var brinner den?
Vad hjälper det vi vet
vad du för världen led,
när vi ej satan står emot
i tro på vad du gjort?

Kom, helge Ande, du vår skatt!
Dej ber vi dag och natt
om samma tro och samma kraft
som dina vittnen haft,
då kristenheten stod
med stark och stadig rot,
med frukt som alla kunde se.
O Herre, låt så ske!

H.A.Brorson 1765, övers. 1992, 2007