Jag sjunger min morgonsång

1. Jag sjunger min morgonsång
till Jesu ära,
för natten och dagen lång
är han mej nära.
Hur skulle jag kunna då
gå runt och sucka,
när Jesus och himlen är
mitt liv, min lycka?

2. Å härliga morgonstund
med guld i munnen!
Se, högt upp på himlens rund
är solen hunnen!
Och allting så härligt spår
att får jag leva
ska Gud många arbetsår
ge ännu mera.

3. Så går jag till verket då
med mod i barmen,
av Gud ska jag visdom få
och kraft i armen.
Och om jag kan trogen stå
i allt det lilla,
så ska jag det stora få.
Ja, ske Guds vilja!

Text: Mathias Orheim, övers. A.H. 1991

Kom, Frälsare, in

1. Kom, Frälsare, in
och blås på oss Andens välsignande vind.
Lys frid i vårt hus med ditt levande ord,
så blir denna plats till en himmel på jord,
där vardagens liv står i helgvacker skrud
i möte med Gud.

2. Sätt hjärtan i brand
och låt oss få känna din trofasta hand.
Ja, kom med din fridshälsning stilla och varm,
och fyll våra själar trots oro och larm.
Om vågorna vilda slår aldrig så tungt,
hos dej är det lugnt.

3. O härliga stund
när allt som vill hindra blir nergjort i grund,
när du går igenom vår reglade dörr
och gör oss så glada som någonsin förr!
Nu vid dina fötter vi sätter oss ner
och upp till dej ser.

4. Predika ditt ord,
som ger oss det bästa av allt på vår jord!
Bli kvar, så att tvivlaren erfara får
att du mitt ibland oss livs levande står.
Ja, låt oss få känna, med hjärtan i brand,
din frälsande hand!

Text: Mathias Orheim, övers. A.H. 1991.
Musik: L M Lindeman, alt. A.H.

Jag har en underbar tjänst hos Gud

Den lutherska kallelsetankens höga visa är följande norska psalm av Mathias Orheim:

Jag har en underbar tjänst hos Gud,
att sköta träget och stilla,
där arbetskläder blir helgad skrud
och trohet krävs i det lilla.
Ja, skall jag en gång det stora få,
jag måste trogen min uppgift stå,
i Jesu fotspår med lydnad gå
och leva i Jesu vilja,
och leva i Jesu vilja.

Och när jag frågar mej varje dag:
hur kan jag bäst honom ära?
så ger han kraft att ta nya tag,
att leva enligt min lära.
Om av och till det blir vardagsgrått,
och det jag gör verkar trist och smått,
med bön och Bibel blir allting gott,
för Jesus är själv mej nära,
för Jesus är själv mej nära.

I allt Guds vilja är underbar:
han har vid ordet sej bundit,
där ädelstenar och guld jag har
till livets byggnadsverk funnit.
Och när jag en gång till svars blir ställd,
och domen över mitt liv blir fälld,
Guds verk i mej består provets eld,
allt annat har snart förbrunnit,
allt annat har snart förbrunnit.

Så är min kallelse stor för Gud
som kallat mej till mitt yrke,
där arbetströjan är helig skrud
och arbetsplatsen min kyrka.
Så har jag hos mej Guds frid och fred,
till det jag gör stiger änglar ned,
all Guds välsignelse har de med:
som dagen så är min styrka,
som dagen så är min styrka.

Mathias Orheim, övers. A.H.

Vardagskristen vill jag vara

Mathias Orheim, norsk förkunnare, var blind. Men han såg längre än de flesta. Läs t.ex. följande fina sång om vardagskristendom:

Vardagskristen vill jag vara,
syn för sägen bär Guds ord.
Samklang mellan liv och lära,
det är himlasång på jord.
Så som hav och sjöar vida
speglar himlen, klar och blå,
skall en vardagskristen sprida
festglans kring det vardagsgrå.

Vardagskristen, döpt till yrket,
född av Herrens Ande god,
han som helgar hem och verkstad,
skrivrum, kök och handelsbod.
Mynt och vara får Guds stämpel,
fusk på dörren visas då.
Altarljuset i Guds tempel
festglans ger det vardagsgrå.

Se nu var den sjuke sitter,
hör på den som ber om råd,
möt en sviken eller bitter,
hjälp varann att se Guds nåd.
Locka leendet ur tårar:
himlen ska du ana då.
Mitt i nöden får vi spåra
festglans i det vardagsgrå.

Vardagskristen vill jag vara,
syn för sägen bär Guds ord.
Samklang mellan liv och lära,
det är himlasång på jord.
Dör jag klädd i vardagskläder,
hemma får jag byta om!
Efter veckans slit mej gläder
festglans i Guds helgedom.

Mathias Orheim, övers. A.H.

Nog är det väl ändå en märkvärdig strid

En tänkvärd norsk sång om livet som kristen i "andliga lågkonjunkturer":

Nog är det väl ändå en märkvärdig strid
jag kämpar som kristen i stormarnas tid!
Då går det rätt ofta så underligt till,
och mycket kan ske som jag alls inte vill.

När vårljusa känslor blir svarta som natt
och rådlös jag frågar mej hur det är fatt,
det tycks som om hoppet och tron tagit slut
och kärleken for visst sin kos långt förut.

När väckelsen stelnar och mänskorna far
och få som vill höra Guds ord stannar kvar,
när syskonen somnar och fienden ler,
hur kan jag då ensam stå vakande mer?

När Jesus sej döljer och bönen är stängd,
och harpan i missmod på grenen är hängd,
när livet är bara ett stormande hav
och båten så liten - vad ska då bli av?

Då hör jag i stormen min Frälsares ord!
Jag trodde han sov, men han är då ombord!
Går båten till botten så blir den vår grav,
men aldrig ska Jesus och jag gå i kvav!

Mathias Orheim, A.H.