Jag ser dej, o Guds Lamm, nu stå

1. Jag ser dej, o Guds Lamm, nu stå
i glans på Sions topp.
Men svår var vägen du fick gå
förrän du kom dit opp.
Din börda, tung och mödosam,
var världens synd och skam.
Så sjönk du i vår jämmer ned;
vem anar vad du led?

2. Oskyldige, som så för mej
gick smärtans tunga stig,
din kärlek hårt har bundit dej,
att fri jag skulle bli.
Då slet du sönder våra band
med genomspikad hand.
Du gick med seger ur din grav;
din död oss livet gav.

3. Nu står en skara kring din tron,
som snö så vit och ren.
Vart öga strålar som en sol
av att din glans få se.
Och ordet om ditt slaveri
då världen köptes fri,
ja, vad du led för oss en gång /
är ämnet för dess sång.

*4. Tack, Fader, att du var så god
mot Adams fallna ätt!
Du frälste oss med Lammets blod
och gav oss barnarätt.
Dej prisar varje andetag
och hjärtats alla slag.
O Gud, för din barmhärtighet
tack, TACK i evighet!

Text: H A Brorson. övers. A.H.
Musik: Norsk folkmelodi

Saligheten är nu här!

1. Saligheten är nu här!
Upp, mitt hjärta, upp, min tunga,
nu ska ni om Jesus sjunga,
om hans namn, hur stort det är!
Allt som är i mej ska röras
till min Herres lov och pris,
så min jubelsång kan höras
ända in i paradis!

2. Jesus ville kärleksfull
detta namn på jorden bära.
Tidigt måste han sej lära
lida smärta för vår skull.
Ja, till blods han måste strida
för det frälsarnamn han fick.
Vad han för vår synd fick lida
honom djupt i själen gick.

3. Å, min synd är gränslöst stor!
Större än jag själv kan bära;
inte törs jag nåd begära
när jag hör på lagens ord.
Men då du har JESUS blivit
och min synd på korset tog,
tror jag, Herre, att du skrivit
in mitt namn i livets bok!

Text: Hans Adolph Brorson 1732 (38 år), övers. A.H. Musik: L.M. Lindeman

På grund av Jesu blod och sår

En första adventspsalm från Danmark kommer här:

På grund av Jesu blod och sår
jag börjar nu mitt kyrkoår.
Hans resa till Jerusalem
gör att jag trygg får vandra hem.
Hans mål var smälek, hån och spott,
men jag får gå till Sions slott.

På Jesus Kristus, livets ord,
min tro och salighet beror.
Det arv han lovar vill jag få
den väg han visar vill jag gå,
och utan Ordets lykta klar
ej minsta lilla steg jag tar.

Åt Jesus jag mej offra vill,
han ska få allt som hör mej till.
Ja, här ska ingenting bli spart
om än det vore oskattbart.
Vad till hans ära här sås ut
ger tusenfalt igen till slut.

Jag håller daglig kyrkogång
med ordets läsning, bön och sång,
och fast jag här går ut och in
är Jesus kvar i själen min.
Att Davids Son hos mej vill bo,
det är min högsta fröjd och ro.

Gud vare pris, som är så blid
att han oss givit denna tid
då vi en salig försmak får
av evighetens kyrkoår!
Ja, vi får redan börja att
stå inför tronen dag och natt.

Hosianna! Fräls oss, Davids Son!
Nu tystne fiendernas hån
och allt vad sej på jorden rör
nu blive till en väldig kör
i himlarymdens helgedom,
för att Guds Son till världen kom!

Upp, Sion, byt din änkedräkt
mot ljusets helga bröllopsprakt!
Strö palmer där din vän går fram
och sjung hans lov i salig skam.
Låt det bli känt hur god han är
som mättade din själs begär!

Text: Hans Adolph Brorson, övers. A.H. 1989 Musik: A.H. 1989

Upp, alla ting som Gud har gjort

Här kommer en skön psalm av Hans Adolph Brorson, som passar bra inte minst så här i sommartid (jfr v 4). Den finns i Svenska Psalmboken 1986 på originalspråket danska ("Op, al den ting som Gud har gjort"), men publiceras här i svensk översättning. Särskilt vers 2 är en klassiker som ofta citerats.

1. Upp, alla ting som Gud har gjort,
hans härlighet att prisa!
Det minsta av hans verk är stort
och kan hans allmakt visa.

2. Om alla kungar gick på rad
i all sin makt och vilja,
de kunde dock det minsta blad
ej sätta på en lilja.

3. De minsta gräs i dal och skog
och högt på bergets hjässa,
var skulle jag få visdom nog
att rätt beskriva dessa?

4. Vad skall jag säga när jag går
på sköna sommarängar
och fågelsången örat når
som lek på harposträngar?

5. Vad ska jag säga när jag ser
så många munnar gapa
när jag i vattnet kikar ner?
O tänk vad Gud kan skapa!

6. Vad ska jag säga när jag opp
mot solens rike kisar?
Den vida rymden, ljusets lopp
Guds stora kraft bevisar.

7. Vad ska jag säga, när jag ser
hur skönt mej Gud har danat?
Fastän jag är en nypa ler
har jag hans storhet anat.

8. Vad ska jag säga? Gud är här
fast orden inte räcker.
O Gud, så stor din visdom är!
Din godhet lovsång väcker!

*9. Upp, alla som på jorden bor!
Slå era stämmor samman:
Halleluja, vår Gud är stor!
Och himlen svarar: Amen!

Text: v. 1-6, 8-9 Hans Adolf Brorson 1734 (40 år), v. 7 samt övers. A.H. 1989, 2007 Musik: tjeckisk 1576/M Praetorius 1610

Gott nytt kyrkoår!

En kyrkoårspsalm av Brorson, översatt från Landstads salmebok 1989 under bibelskolan i Ytterstfors:

1. På grund av Jesu blod och sår
jag börjar nu mitt kyrkoår.
Hans resa till Jerusalem
gör att jag trygg får vandra hem.
Hans mål var smälek, hån och spott,
men jag får gå till Sions slott.

2. På Jesus Kristus, livets ord
min tro och salighet beror.
Den väg han visar vill jag gå,
det arv han lovar vill jag få,
och utan ordets lykta klar
ej minsta lilla steg jag tar.

3. Åt Jesus jag mej offra vill,
han skall få allt som hör mej till,
ja, ingenting skall här bli spart
om än det vore oskattbart.
Vad till hans ära här sås ut
ger tusenfaldig skörd till slut.

4. Jag håller daglig kyrkogång
med ordets läsning, bön och sång,
och fast jag här går ut och in
är Jesus kvar i själen min.
Att Davids Son hos mej vill bo
det är min högsta fröjd och ro.

5. Pris vare Gud som är så blid
att han oss givit denna tid,
då vi en salig försmak får
av evighetens kyrkoår!
Ja, vi får redan börja att
stå inför tronen dag och natt.

6. Hosianna! Fräls oss, Davids Son!
Nu tystne fiendernas hån
och allt vad sej på jorden rör
nu blive till en väldig kör
i himlarymdens helgedom
för att Guds Son till världen kom.

7. Upp, Sion, byt din sorgdräkt svart
mot ljusets helga bröllopsprakt!
Strö palmer där din vän går fram
och sjung hans lov i salig skam.
Låt det bli känt hur god han är,
som mättade din själs begär.

Vår Fader, låt ditt starka ord

Vår Fader, låt ditt starka ord
ta makten på vår jord!
Gör något åt din örtagård
som full av tistlar står.
Visst finns din gröda där,
men ack, så tunn den är,
så lite den din kraft har känt
i ord och sakrament!

Kom Jesus, du som frälsa vill,
och se hur det står till!
Av döpta vimlar Norden än,
men tron, var brinner den?
Vad hjälper det vi vet
vad du för världen led,
när vi ej satan står emot
i tro på vad du gjort?

Kom, helge Ande, du vår skatt!
Dej ber vi dag och natt
om samma tro och samma kraft
som dina vittnen haft,
då kristenheten stod
med stark och stadig rot,
med frukt som alla kunde se.
O Herre, låt så ske!

H.A.Brorson 1765, övers. 1992, 2007