O låt din Ande med oss vara

1. O, låt din Ande med oss vara, 
o Jesus, du som hit oss bjöd,
så att vår lilla barnaskara
kan döpas till din segerdöd! 

2. Vi efter dej dem kristna kallar,
o, låt dem i ditt namn uppstå
och, om de snubblar, aldrig falla
men skynda fram och målet nå!

3. Blir loppet långt, låt dem ej mattas,
var grånad kämpe kom ihåg!
Blir loppet kort, låt dem ej fattas
den plats där de din kärlek såg!

4. O, skriv ditt namn i deras hjärtan
och deras i din högra hand,
så de med dej har fröjden, smärtan
tillsammans i din Andes band!

5. Vid vaggan ljuder änglatoner,
låt dem vid kistan lysa fred!
När du ger kors vill du ge kronor,
i dödens skugga går du med.

6. De som begravts och uppstått redan
i dopets vatten, som du bjöd,
får uppstå både nu och sedan
i tro på korsets segerdöd.  

Text: N F S Grundtvig efter James Allen, v. 6 A.H. 2013

Dagen går med raska steg

1. Dagen går med raska steg, 
dagens barn får ila. 
Aftonsolen bringar fred, 
nattens stjärnor vila. 

2. Lyckan gäckar stora, små, 
leker med sin tärning. 
Lyckligast att vila på 
är fullbordad gärning. 

3. Litet stora, mindre små 
orkar göra färdigt. 
Viljan ser vår Herre på, 
vad är mänskovärdigt? 

4. Lyckans hjul står aldrig still,
många där förtvivlar.
Allting fogas som Gud vill, 
när hos Gud vi vilar. 

5. Blomman bär nog frukt en gång,
höst ska följa sommar.
Dagen är ej gränslöst lång,
aftonstunden kommer.  

6. Hela dagen upp och ned 
vänder lyckans rulle.
Har om kvällen vi Guds fred, 
gick det, som det skulle.

Text: Bernhard Severin Ingemann, övers. A.H. 7/12 2013
Musik: C E F Weyse

Allt står i Guds fadershand

Alt. koral (utan repris på sista raden)



1. Allt står i Guds fadershand,
Anden verkar i vårt land.
Av Guds nåd och till Guds ära
himmelriket är oss nära
//: i vår Herres Jesu namn! ://

2. Evig glädje kommer från
Jesus själv, Guds ende Son.
Av Guds nåd och till Guds ära
himmelriket är oss nära
//: i vår Herres Jesu namn! ://

3. Vi får dela Herrens fred,
Herrens kraft och kärlek med.
Av Guds nåd och till Guds ära
himmelriket är oss nära
//: i vår Herres Jesu namn! ://

Text: Nikolaj Severin Grundtvig, övers. A.H.7/1 2013
Musik: Ivar Widéen, alt. Th Laub

Ren och rättfärdig

1. Ren och rättfärdig,
himmelen värdig
är jag i Jesus, han som mej såg.
Ordet förkunnar
att mina synder
kommer han aldrig mera ihåg.
Å, jag är frälst och får så förbli,
Sonen mej gjorde verkligen fri:
fri ifrån nöden,
domen och döden,
amen, halleluja!

2. Länge jag tänkte
Gud inte skänkte
nåd åt en själ som saknade allt.
Jag skulle lida,
kämpa och strida,
först göra allt som lagen befallt.
Ändå jag gjorde vad den förbjöd,
bättring och liv blev vanmakt och död.
Lammet har vunnit,
blodet har runnit,
amen, halleluja!

3. Mitt i all våda
Gud vill benåda, 
Kristus oss friköpt just som vi är!
Han måste lida,
kämpa och strida,
han för oss stod mot helvetets här!
Nu är vi fria, Gud som han sagt
synden på världens Frälsare lagt.
Gud nu oss kallar,
nåd finns för alla:
amen, halleluja! 

Var välkommet, Herrens år!

1. Var välkommet, Herrens år,
som har kommit till oss!
Julens natt, då vår Herre blev född,
blev himmelens glans över jorden strödd.
Välkommet, nyår, som har kommit hit!

2. Var välkommet, Herrens år,
som har kommit till oss!
Påskens morgon, då Herren uppstod,
i graven så trång livets träd slog rot!
Välkommet, nyår, som har kommit hit!

3. Var välkommet, Herrens år,
som har kommit till oss!
Pingstens dag, då Guds Ande kom ner,
då kom den som kraft i vår svaghet ger.
Välkommet, nyår, som har kommit hit!

4. Var välkommet, Herrens år,
som har kommit till oss!
Herrens år med vår Guds välbehag
oss fyller med glädje var Herrens dag.
Välkommet, nyår, som har kommit hit! 

Sions dotter, lyft din panna

'

Alt. koral:



1. Sions dotter, lyft din panna:
himmelriket är dig när!
Jubla högt ditt Hosianna,
se din konung nu är här!
Gud sin Son till jorden sänt,
fröjda dig, det är advent!

2. Kom med famnen full av palmer,
låt ditt hjärta vidga sig!
Kom med sånger, kom med psalmer,
ärans Konung möter dig!
Salighetens dag han tänt,
fröjda dig, det är advent!

3. Sions jubel kan ej stanna,
liksom stora vattens dån
ljuder evigt: Hosianna,
Hosianna, Davids Son!
Sådan fröjd ej världen känt,
fröjda dig, det är advent!

Advent, advent

1. Advent, advent! 
En dörr som står på glänt 
till allt som i ett jordeliv 
av längtan mig har bränt. 

2. Advent, advent! 
En stjärna Gud har tänt, 
som furste och som hjälpare 
sin son Han oss har sänt. 

3. Fragment, fragment! 
Nu må det vara hänt, 
att med mitt ävlande och liv 
vart ingenting bevänt.

"Jesus, Jesus!" suckar detta hjärta

1. "Jesus! Jesus!" suckar detta hjärta,
tryckt, förkrossat, dignande av smärta,
tärt av livets saknader och kval.
"Jesus! Jesus!" svarar berg och dal.

2. Honom blott jag söker i naturen.
Se, hans kärlek strålar i azuren
milt från nattens silverstjärnor ner;
tårbestänkt i sipporna den ler.

3. Säg, o värld: var skall jag finna Herran?
Mig så nära är han dock så fjärran.
Ej hans skugga blott i tidens älv,
honom vill jag finna - honom själv.

4. O, var blomstrar i hans armar friden? -
Slumrar du måhända midnattstiden,
gode herde, vid olivens stam?
Går bland dalens hjord Guds rena lamm?

5. Över allt hans milda röst mig kallar,
där bland liljor källans jaspis svallar, 
sträcker han sin kärleksrika famn,
viskar, Edens fläktar likt, mitt namn.

6. Viska ömt, att synden är förlåten!
Kyss från själens bleka kinder gråten,
och naturens stora harpa bjud
festligt sjunga Kristus och hans brud!

Text: Erik Johan Stagnelius, ngt bearb. 2013
Musik: Oscar Ahnfelt

Vak upp, du som sover, stå upp från de döda

1. Vak upp, du som sover, stå upp från de döda,
Krist lyser för dej!
Stå upp och se morgonen stråla och glöda
för dej och för mej!
Ja, sov inte längre,
snart över dej hänger
en mörkare natt,
om strax du ej mottar din skatt!

2. I jordiska dalar där dimmorna hänger
och kinden blir våt,
där ljuder så fort både stämmor och strängar
av suckar och gråt.
Hör sången nu tona
om den som försonar,
om seger och fred!
Vår Herre har kommit hit ned!

3. I jordiska dalar där törnen oss sårar
är tungsamt att gå,
där längtar så många med suckar och tårar
att Gudsfreden få.
Men torka nu tåren,
Guds glädje med våren
i Kristus mottag!
Stå upp, du som sover, i dag!

4. Slå upp dina ögon och lyft dem mot himlen,
se, dagen är här!
Ja, gläd dej som barnet och rör dej i vimlet,
för Gud hos oss är!
Med längtan och hunger
i dagningen sjunger
på fåglarnas vis
de väntande själar Guds pris!

5. Ja, Gud vare lovad för dagen som skiner
från himmelen ned,
när Sanningen, Vägen och Livet vi finner
och går i Guds fred!
Ja, lys för oss, Kriste,
så aldrig vi mister
ditt spår på vår jord,
din nåd och ditt levande ord!

Text: Magnus Brostrup Landstad 1861 (59 år) övers. A.H. 2013
Musik: Ludvig Mathias Lindeman 1871 (59 år)

Yttersta dagen en glädjedag bliver

Alt. koral:


1. Yttersta dagen en glädjedag bliver
för dem på Jesus, vår Frälsare, tror.
Yttersta stunden dem tillträde giver
till deras sälla och eviga ro.
Arbete, strid
byts då i frid,
härlighet följer på mödosam tid.

2. Den som nu önskar sej värdigt bereda
för att så saligt få sluta sin tid,
må låta ordet och Anden sej leda
barnsligt i tron till sin Frälsare blid.
Änden blir god
när blott hans blod
rätt fått uppliva och stärka vårt mod.

3. Fruktar du ännu för döden och domen
bör du betänka din Frälsares död.
Han för att göra vår frihet fullkommen
dömdes och dog i den yttersta nöd.
Är det vår tröst
att han oss löst,
blir domsbasunen en glädjefull röst.

4. Gör, Herre Jesus, den saken rätt viktig
för våra hjärtan, att du är vårt allt,
att du vår sak och vår räkning gjort riktig,
då du fullgjorde vad lagen befallt.
Giv att vi må
lita därpå
och för din tron med frimodighet stå.

Text: Magnus Brynolf Malmstedt 1754 (30 år), bearb. 2013
Musik: Svenska folkmelodier

Nu är det påsk

1. Nu är det påsk. Ett under stort
har i sin allmakt Herren gjort!
Låt inga sorger mera
din kropp och själ regera!
Bekänn din tro, säg glad ditt: Ja!
Sjung till Guds ära Halleluja!

2. Nedslagen är nu ondskans makt,
Guds nåd och frid i ljuset bragt.
Den seger här du skådar
dej evigt liv bebådar. 
Bekänn din tro, säg glad ditt: Ja!
Sjung till Guds ära Halleluja!

3. Högtlovad vare Frälsaren!
Han Livet är, Uppståndelsen!
Det är Guds goda vilja
från synd och död oss skilja.
Bekänn din tro, säg glad ditt: Ja!
Sjung till Guds ära Halleluja!

Text: Arvid Lund, ngt bearb.
Musik: Friedrich Funcke (1642-1699)

Död och födsel gör oss lika

Död och födsel gör oss lika,
gå bort till de dödas ben,
sök där ut de arma, rika,
en förnäm och en gemen.
Gå till vaggan, se och lär
om det barn, som ligger där
och så stilla menlöst sover,
med sig förer guld och håvor.

Text: 1697 års psalmbok 278:4
Musik: Ture Rangström, ur "Kronbruden" 1915

Ack, att i synd vi slumrar bort

1. Ack, att i synd vi slumrar bort
ett liv, så viktigt och så kort,
och glömmer för ett timligt väl
att samla skatter för vår själ!

2. Betänk då vad din frid tillhör:
du mänska, bed och bättring gör!
Idag du kallas av din Gud,
härnäst dej kallar dödens bud.

3. Då upphör makt och rikedom,
du måste fram för Herrens dom.
All världen där, du syndens träl,
ej frälsa kan din arma själ.

4. Väl den som följer Jesu röst
och äger i hans ord sin tröst,
till hans förtjänst har satt sin lit
och gör hans viljas verk med nit.

5. O Jesus, du som med din död
har frälsat mej från evig nöd,
låt mej min sista timma få
beredd och glad till mötes gå.

6. I tro och kärlek mej bered
och i din Andes ljus mej led,
så jag fullborda kan mitt lopp
med samvetsfrid och saligt hopp.

7. För döden jag ej fruktan bär
när jag med dej förenad är.
Med glädje när du kallar mej
min frälsta själ ska gå till dej.

Text: Carl Gustaf Cassel 1814 (31 år), bearb. 2013
Musik: Upptecknad efter tunnbindaren och spelmannen Bror Strand, Urshult (f, 1891) av Olof Anderson 1932

När han kommer, när han kommer

1. När han kommer, när han kommer
att samla de sina,
sina kära, sina trogna
en gång i sin famn,
liksom morgonens stjärnor
de då ska få lysa 
i hans krona för evigt
och prisa hans namn.

2. Till sitt rike ska han samla
de pärlor han vunnit,
sina vänner ska han samla
en gång i sin famn.
Liksom morgonens stjärnor
de då ska få lysa
i hans krona för evigt 
och prisa hans namn.

3. De små barnen, de små barnen,
som älskar sin Jesus,
som juveler ska han samla
en gång i sin famn.
Liksom morgonens stjärnor
de då ska få lysa
i hans krona för evigt
och sjunga hans namn.

Lovsjung vår Herres nåd och makt

Alt. koral:


1. Lovsjung vår Herres nåd och makt!
Nu spiran, som profeten sagt,
har kommit ifrån Juda.
Nu erbjuds världen Herrens fred,
ty fridens Furste stiger ned
att frid på jorden bjuda.
I Betlehem, i Davids hus,
går upp ett stort, ett härligt ljus
för alla folk och tider,
och sanning, nåd och salighet
det över tid och evighet
på milda strålar sprider.

2. Den växer, dold för världens larm,
den starke segerhjältens arm,
som Israel förlossar.
Den nalkas, trygg för våldets hot,
den ljuvlige budbärarns fot,
som ormens huvud krossar.
Och i den låga krubban gömt,
så gudarent, så mänskoömt,
det hjärta börjat klappa,
som vittna skall att Gud är god,
och offra vill sitt eget blod
att ingen själ borttappa.

3. Dej kläd i helighetens skrud,
o Sion, låt din harpas ljud
nu klinga när och fjärran!
Brist ut och sjung, du Kristi brud:
Min ande fröjdar sig i Gud,
mitt hjärta prisar Herran.
Han kungjort har för oss sitt råd,
hans sanning, evig som hans nåd,
han hit med Sonen sände.
Han öppnat har för oss sin famn,
hans lov skall vara som hans namn
allt intill världens ände.

Text: Johan Olof Wallin 1819 (40 år), bearb. A.H. 2013
Musik. Strassbur 1525, ngt bearb. 2013, alt. koral från Dalarna,  upptagen eller möjligen komponerad av kh Johan Gabrielsson (1846-1924) i Siljansnäs, där han införde melodin, "varvid han gick i kyrkans mittgång och dirigerade och övad in melodin." Melodin sjöngs varje julmorgon i Siljansnäs kyrka så länge psalmen var kvar i psalmboken (till 1986).

När, Herre, på ditt huvud

1. När, Herre, på ditt huvud
jag törnekronan ser,
då strömmar genom själen
en skammens vånda ner.

2. O, dessa skarpa törnen
och mina synders tal
har tryckt din panna blodig
och ökat dina kval!

3. Var skötesynd jag hyser
och inte mista vill
är, Herre, i din krona
ett spetsigt törne till.

4. Du bär din törnekrona
och lider bittert ve
för att jag skulle frälsas
ifrån fördömelse.

5. Så, Herre, lär mej tänka
med tacksamhet därpå,
och hjälp, att genom döden
jag må till livet gå!

Text: Philipp Friedrich Hiller
Musik: Finsk folkmelodi

Fåfängt söker jag här i mitt hjärta

1. Fåfängt söker jag här i mitt hjärta
efter ständig frid och ro.
Jag där finner endast synd och smärta,
mörker, köld och brist på tro.

2. Sådan var jag under år som flyktat,
sådan ser jag, Herre, mej
nu då detta gamla år jag lyktat
och ett nytt jag fått av dej.

3. Men du, Herre, är ock än densamme,
full av nåd och trofasthet.
Nu och tills jag är vid målet framme
är du min rättfärdighet.

4. Det som du har gjort, det gäller, Herre,
gäller även detta år.
Känner jag mej bättre eller värre:
det du gjort för mej består.

5. Hjälp mej, Herre, att på dej blott bygga,
på din lydnad, på din död,
och med din uppståndelse mej trygga
emot lag och samvetsnöd.

6. Med dej lämnar jag den tid som svunnit,
med dej vägen hemåt bär.
Och när sanden ur mitt timglas runnit,
får jag se dej som du är.

Text: Alfred Johannes Bäck, bearb. A.H. 2013
Musik: Emil Törnvall

Tro dej igenom, hoppas på Gud

1. Tro dej igenom, hoppas på Gud,
Hör ifrån Herren tröstefullt bud!
Lita på Jesus, han har dej kär,
tro dej igenom nöd och besvär.
Bed dej igenom! Gud hör din bön.
Älska dej genom! Snart får du lön.
Lid dej igenom, möt vad som helst!
Lita på Jesus, och du blir frälst.

2. Tro dej igenom suckarnas dal!
Vägen går hemåt fast den är smal.
Guldet skall sovras, renas så väl.
Tro dej igenom, vinn så din själ!
Bed dej igenom! Gud hör din bön...

3. Tro dej igenom dimman! Vad mer?
Där bakom molnet solen ju ler.
Natten den mörka stjärnor ock har.
Tro dej igenom osedda dar!
Bed dej igenom! Gud hör din bön...

4. Tro dej igenom sorger och nöd!
Golgatanåden frälsar från död.
Allt är fullbordat, Anden din pant.
Tro dej blott fram om vägen är brant!
Bed dej igenom! Gud hör din bön...

5. Tro dej igenom, tro på Guds Lamm!
Löftenas vagnar går ända fram.
Brännheta tårar torkas då bort.
Tro dej igenom, resan är kort!
Bed dej igenom! Gud hör din bön...

Text: Karl Gustaf Sjölin, ngt bearb. A.H. 2008
Musik: Karl Gustaf Sjölin

Till honom, vars nåd var morgon är ny

1. Till honom, vars nåd var morgon är ny,
jag morgonens offer vill bära.
De dagar som kommer, de dagar som flyr
förkunnar hur han är oss nära,
som efter sitt råd
oss leder i nåd
och sist oss upptager med ära.

2. Hjälp lovar han dem som arbetar och ber,
och löftet han aldrig skall rygga.
Om han ej välsignar, förgäves ock de
skall pusta och plöja och bygga.
På jorden vår flit!
Till himlen vår lit!
Se, det gör oss glada och trygga.

3. Men må vi, då Herren vår nödtorft oss ger,
vårt bröst för de arma ej sluta,
och vad han av nåd förlänar oss mer
med måtta och tacksamhet njuta,
mot honom, som blid
i prövningens tid
oss ej från sin famn skall förskjuta.

4. Och aldrig är natten så mörk och så lång
att inte en morgon sig nalkar,
och aldrig är dagen så het, att en gång
den sig ej i aftonen svalkar.
Till himmelen då
skall tackoffret gå,
likt ångans från blommornas kalkar.

5. Jag vet vem som föder var fågel i skyn
och kläder på marken var lilja,
och lämnar mig trygg åt hans milda försyn,
och säger: ske, Fader, din vilja!
Ej lust eller nöd,
ej liv eller död
mig då från hans kärlek skall skilja.

Jag går i fara var jag går

1. Jag går i fara var jag går,
jag måste alltid tänka
att Satan jämt vid vägen står
med färdigsmidda länkar.
Hans dolda helvetsbrand
mej lätt förvilla kan
när inte på min vakt jag står.
Jag går i fara var jag går.

2. Jag går i trångmål var jag går,
mot synden ska jag strida.
Om Herren korset lägger på,
då ska jag tåligt lida.
Rätt ofta jag ej ser
en väg att vandra mer,
när motgångs dimma runt mej står.
Jag går i trångmål var jag går.

3. Jag går mot döden var jag går
vart än jag här mej vänder.
Förrän jag vet det, klockan slår
och döden bud mej sänder.
Ett litet andetag,
så slutar livets dag
och jag i evigheten står.
Jag går mot döden var jag går.

4. Jag går bland änglar var jag går
och de ska mej bevara.
Alls inget Satans makt förmår
mot denna himlaskara.
Bort, världens suck och sorg,
jag går i änglaborg
och Herren räknat mina hår.
Jag går bland änglar var jag går.

5. Jag går med Jesus var jag går,
han har mej vid sin sida.
Han läker mej med sina sår
och hjälper mej att strida.
Där han står ondskan mot,
jag sätter ner min fot.
Om allting än min ofärd spår,
jag går med Jesus var jag går.

6. Jag går till himlen var jag går,
så fatta mod, mitt hjärta!
I himlen du en ände får
på all din nöd och smärta.
Bort, världens lust och prakt,
ni hör vad jag har sagt:
all världens ära jag försmår,
jag går till himlen var jag går.

Text: Hans Adolph Brorson, övers. 2013 A.H.

Vem hör jag väl till?

1. Vem hör jag väl till?
Åt Herren jag vill
mig giva i nöd,
mig giva i glädje,
i liv och i död.
Mig, vart han än går,
av nåd han tillstädje
att följa sitt spår!

2. Mig sökte hans blick,
fast vilse jag gick;
mig har han ej dömt
för alla de gånger
jag honom förglömt.
Han känner min brist,
men också min ånger,
och hjälper mig visst.

3. Du saliga tro!
Du heliga ro!
Du himmelska tröst,
den enda som gäller
för sargade bröst!
För Medlarens skull
den Evige fäller
ej trädet omkull.

4. Han låtit det stå,
men frukter därpå
han år ifrån år
förgäves dock spanar.
Ack! lika det står
så ofruktbart torrt -
nu döden han manar
att hugga det bort.

5. Då hörs där en röst
av mildhet och tröst;
till tronen den går
och nåden förlänger
kanhända ett år.
Den rösten är din,
o Jesus! den tränger
så djupt hos mig in.

6. Dig hör jag nu till,
dig, Herre, som vill
ej syndarens död,
men att han sig vänder
till dig i sin nöd,
ja, lämnar sig hel
och av dina händer
får motta sin del!

Vad äger jag här

FÖRTRÖSTAN

1. Vad äger jag här,
som du ej beskär
från början till slut
av lyckan och livet?
Vad sådde jag ut
och bärgade in,
som du icke givit?
Blott synden är min!

2. Ett ömkansvärt arv!
Den ringaste sparv
som, lydig din lag,
dig lovar i ljuset
är bättre en jag.
Han fyller sitt kall,
då jag här i gruset
begråter mitt fall.

3. Dock nådigt med mig
som suckar till dig
du än har fördrag, 
o Fader! så länge
det heter i dag.
Till dig ock min röst
lovsjungande tränge,
o Herre, min tröst!

4. I dag står jag opp
till bättring och hopp,
då för mig jag ser
båd´ döden och livet -
behöver jag mer?
Vad människan vill,
det blir henne givet,
det hör henne till.

5. Du eviga liv!
Min egendom bliv,
mitt val och mitt väl!
Jag då ej begraver
i stoftet min själ;
men tänker så glad,
att här jag ej haver
en varaktig stad.

6. I Frälsarens spår
jag bedjande går
här nere tid,
och sen får jag fara
till hemmet i frid.
Här är jag en gäst;
hos Herren att vara
är bättre, ja, bäst!

Sista väckelseropet

BOT- OCH BÖNEPSALM

1. O syndare arme, som farit så vill
allt genom den villande världen!
Du farit, som vore en Gud icke till.
Men snart är det slut på den färden.
Gud hjälpe dig, hjälpe oss alla!

2. Du var ock bland dem, som i morgonens stund
till Jesus föräldrarna förde;
dig skedde ock ordet av Frälsarens mun,
att himmelen dig ock tillhörde.
Gud hjälpe dig, hjälpe oss alla!

3. Du var ock bland dem som vid altarets rund
med ljuvliga tårar nedföllo
och gåvo, i kärlekens nya förbund,
ett löfte, som alla ej höllo.
Gud hjälpe dig, hjälpe oss alla!

4. Nu är du det barnet, som glömde sin ed
och följde osaliga strömmen.
Den porten var vid och den vägen var bred,
men livet har farit som drömmen.
Gud hjälpe dig, hjälpe oss alla!

5. Nu är du det trädet som, gagnlöst och torrt,
den Högste beslutat nedhugga.
Din tid har du ståndat, och den var ej kort,
men tiden är flydd som en skugga.
Gud hjälpe dig, hjälpe oss alla!

6. Det ligger bakom dig en tigande rymd,
i den tala synderna bara;
framom dig en annan, av dimmorna skymd,
blott domedags blixtar där fara.
Gud hjälpe dig, hjälpe oss alla!

7. Finns nåd ej i himmel och råd ej på jord?
Vart vill du dig, törs du dig vända,
att du ock må höra och fatta ett ord,
som kan till hugsvalelse lända?
Gud hjälpe dig, hjälpe oss alla!

8. Det ordet allena till människan bär
all nåd och allt råd och all hälsa,
att Jesus är kommen som människa här,
oss syndare arma att frälsa.
Gud hjälpe dig, hjälpe oss alla!

9. Till världen var Skaparens kärlek så stor
att Sonen, den ende, han sände,
på det att envar, som på honom nu tror,
skall icke förgås i elände.
Gud hjälpe dig, hjälpe oss alla!

10. Så lyft nu i tron, ur den djupaste nöd,
båd´ bedjande hjärta och händer
till honom som icke vill syndarens död,
men endast att han sig omvänder.
Gud hjälpe dig, hjälpe oss alla!

11. Ty den, som för alla har bedit och blött,
han lade ock på sig din smärta,
och den, som för alla har lidit och dött,
han bar ock din skuld på sitt hjärta.
Gud hjälpe dig, hjälpe oss alla!

12. Till honom ditt hjärta sig slute i ro,
ditt öga förtröstande blicke!
Han säger ännu: du är frälst av din tro,
men synda blott härefter icke!
Gud hjälpe dig, hjälpe oss alla!

13. Dig bättra, och om du ej mera förmår,
så varna de andra som fela,
ja, säg dem att synden gör sådana sår,
som ingen på jorden kan hela!
Gud hjälpe dig, hjälpe oss alla!

14. Och äger du sparad en överloppsskärv,
du den i välsignelse vände!
Räck hjälp åt de unga i brist och fördärv,
de gamla i nöd och elände!
Gud hjälpe dig, hjälpe oss alla!

15. Så luta dig ödmjuk till Frälsarens bröst,
om än ej så trygg som Johannes,
likväl med botfärdige syndarens tröst,
på korset hans bävande grannes.
Gud hjälpe dig, hjälpe oss alla!

16. Din tro han upptager, om än den är svag,
din arvedel skall han förvara,
och säga, när dödstimman slår: du i dag
med mig skall i paradis vara.
Gud hjälpe dig, hjälpe oss alla!

Bön om förbarmande

(ur predikan "Otrons självfördömelse")

1. Till jorden böjd, o mödans slav,
du gräver efter gods och gull.
Vad gräver du? Din egen grav.
Vad får du? Trenne skovlar mull.
Gud över dig förbarme sig!

2. Du jagar utan rast och sans,
du stolte, efter ärans bild.
Vad skall du känna i dess glans?
Ditt hjärta tomt, din ro förspilld.
Gud över dig förbarme sig!

3. Du ilar, sinnlighetens träl,
att tömma nöjets bägare:
Vad finner du på bottnen väl?
Blott ånger, blygd och vämjelse.
Gud över dig förbarme sig!

4. Ack, mänskobarn, hur leker du
med liv och död och evighet!
Du bort från jorden måste ju,
men vägen ej till himlen vet!
Gud över dig förbarme sig!

5. Och se, han kommer med en hast
den dag, som ibland alla dar
är viktigast, förskräckligast,
då Herrens dom blir uppenbar.
Gud över dig förbarme sig!

6. Han kommer både viss och snar,
den dag, då var och en skall få
allt efter som han handlat har.
Hur vill du, syndare, bestå?
Gud över dig förbarme sig.

7. Ditt liv, till denna stund förlängt,
tar slut, ja, kanske nästa stund.
"Vad har du gjort? Vad har du tänkt?"
det ropar då ur hjärtats grund.
Gud över dig förbarme sig!

8. Du ser framför dig liv och död:
i dag, i dag ditt val bestäm!
Och tacka Gud, vars nåd dig bjöd,
att än få välja mellan dem!
Gud över dig förbarme sig!

9. Ja, Herre Gud, min tid är kort,
hjälp att till dig jag vänder om,
förrän jag går den vägen bort, 
där ingen dödlig återkom!
Gud över mig förbarme sig!

10. Styrk du min svaga tro, och rör
mitt kalla hjärta så, att jag
besinnar vad min frid tillhör,
besinnar det i dag, i dag!
Gud, över mig förbarma dig!

Ring samman till himmelen

//: Ring samman till himmelen ://
ring samman till himmelen,
ja, kalla till himlen idag.

//: Gå vägen fram dit Jesus har gått ://
Gå vägen fram dit Jesus har gått
och kalla till himlen idag.
//: Ja, kalla till himlen idag ://
Jag tackar Gud och jag tackar dej
som kallar till himlen idag.

//: Ring samman till himmelen ://
ring samman till himmelen,
ja, kalla till himlen idag. 

Jag är på väg till Kanaans land

1. Jag är på väg till Kanaans land,
jag är på väg till Kanaans land,
jag är på väg till Kanaans land,
jag är på väg,
tack, Gud,
jag är på väg.

2. Jag bad min bror att följa med...

3. Jag bad min syster följa med...

4. Jag bad min chef att följa med...

5. Går ingen med, går jag ändå...

6. Går inte du, låt barnen gå...

7. Går inte du, låt mamma gå...

8. Är du på väg, vänd inte om...

Ni korpungar små

1. Ni korpungar små, 
ni kan ju ej så, 
ej samla i ladan ett endaste strå. 
Hur kan ni då 
få var måltid ändå? 
Så säg mig, hur gör ni? Jag kan ej förstå. 

2. Jo, ser du, vi bor 
i trygghet och ro. 
Vår Fader oss föder, 
vi glada det tror. 
Så gör då som vi: 
var sorglös och fri; 
förtrösta, var stilla, 
och glad ska du bli! 

3. Ni blommor så små, 
hur kan ni då få 
en klädnad så härlig, vad svarar ni då? 
Ni spinner ej så, 
ni syr ej därpå, 
men inte ens kungen är klädd så ändå! 

4. Jo, stilla vi ser 
mot himlen och ler, 
vår Fader oss kläder, förr'n därom vi ber. 
Var stilla som vi, 
och skön ska du bli 
om Herren sin mantel får kläda dig i!

Text och musik: Lina Almqvist (1829-1862)

Himmelske Far, vars kärlek stor

1. Himmelske Far, vars kärlek stor
återlöst alla människor:
inför din tron vi ödmjukt ber
att du oss himmelsk kärlek ger.

2. Guds Son, du Ord som blivit kött,
Profet och Präst som för oss dött,
inför din tron vi ödmjukt ber
att du din frälsnings nåd oss ger.

3. Guds Ande god, vars andedräkt
oss ur vår synd och död har väckt,
inför din tron vi ödmjukt ber
att du din glädjes liv oss ger.

4. Trefaldigt Store, hög och ren,
gåtfulla Gudom, Tre i En,
inför din tron vi ödmjukt ber
att du din frid och fred oss ger.

Text: E Cooper
Musik: J B Dykes

Du livets bröd, o Jesus Krist

1. Du livets bröd, o Jesus Krist,
som här dej låter finna
av den som all sin synd och brist
vill ångra och besinna.
Av hjärtat nu jag beder dej
att du i nåd bereder mej
till denna höga måltid.

2. På gröna ängar denna stund
du vill av nåd mej leda,
vid källan som gör frisk och sund
ett bord för mej bereda,
så att min själ liksom min mun
av livets bröd och nådens brunn,
ska kunna vederkvickas. 

3. O du min Herre och min Gud,
den nåden mej förläna,
att jag må vandra i ditt bud
och trofast här dej tjäna.
Mej fyll med kärlek, hopp och tro,
så att du kvar hos mej kan bo
när jag av dej bespisats!

4. Ta bort allt hat och bitterhet,
o Jesus, från mitt hjärta!
Låt mej av hjärtat ångra det
som gjort dej sorg och smärta!
Du blev för mej på korset död,
har frälsat mej från evig nöd.
Det är min tro, o Jesus!

5. Du livets bröd som under gör,
låt mej idag få njuta
din helga nattvard som sej bör,
i dej mej innesluta.
Är jag i dej och du i mej,
ska jag, hur allt än vänder sej,
till himlens glädje föras!

Text: Johann Rist 1654, sv. övers. Jakob Arrhenius 1691, bearb. A.H. 2013

Sjung i stilla morgonstunder

Sjung i stilla morgonstunder,
prisa Herren uppmärksam.
Se, han gör på nytt ett under:
kallar ljus ur mörkret fram!
Se, hans sol vår värld förgyller,
allt med liv och lovsång fyller!
Se, han ler i himlens sky,
varje dag hans nåd är ny!

Lär oss, Gud, vad oss är givet,
innan aftonen tar vid.
Lär oss du att välja livet,
medan det ännu är tid.
Än i dag du vill oss kalla,
snart kan mörker på oss falla.
Lär oss, medan dagen är,
följa Andens dragning här.

Gud, som skapat sol och stjärna,
dej vi sjunger tack och lov
för att oss du ville värna
medan vi i mörkret sov.
Lys och led oss, ljusets Fader,
tills vi myllas ner i rader,
väck oss så till morgon ny,
solsken utan aftonsky!

En gång vår jord den hedern haft

1. En gång vår jord den hedern haft
att bära Gudasonen,
som prunkar i allsmäktig kraft
på höga himlatronen.
Ack, tidvarv utan like,
då jorden som förbannad var
i hela trettitre år bar
Gud själv från himlens rike!

2. Det blotta mänskors andel är
att vara vandringsmänner,
ja, främmande och gäster här.
Den anstalten man känner.
Men hellre bör besinnas:
den över allt välsignade
fick här en färdkarls leverne.
Det lönar sig att minnas.

3. För att välsigna denna jord,
på vilken här vi vandra,
så färdas han, som är Guds ord,
en pilgrim som vi andra.
Förstummas, jordens makter!
Det obeskrivlig ära är
att själve Gud har vandrat här
i våra låga trakter.

4. Än såg man honom i en stad,
och än i lantbons bygder.
Han än på öppna fältet bad,
än gick han upp på höjder.
I båt man honom finner,
han var till sjöss, han var till lands.
Ack, vill du, kära själ, bli hans!
Du gränslöst mycket vinner.

5. Man råkade vår store Gud
på gator och landsvägar.
Han gick till folk på givet bud,
som andra mänskor plägar.
Han allehanda kranka
i tre år mottog mest var dag,
ack, Jesu hjärtas ömhetsdrag
går över mina tankar!

6. Men när han kunde blivit kvar
och haft sin ro odelat
i skötet hos sin Himlafar,
där intet honom felat,
vad skulle han på jorden?
I himlen mådde han ju väl,
men på vår jord blev han en träl.
Förklara mig de orden!

7. Jo, kära själ, det var för dig
och dina usla bröder,
för människor, för dig, för mig,
han vandrar, lider, blöder.
Det gör så gott i själen
att tänka på den vandraren,
som öppnat dörr till himmelen
för arme syndaträlen.

Text: Lars Linderot, bearb. A.H. 2013

Nu lystra, mänskoskara

1. Nu lystra, mänskoskara,
och hör Guds frälsningsord!
Ett barn Gud velat vara
och fostras på vår jord.
Guds Son får far och mor,
i mänskofamn han bäres,
han diar, växer, näres.
Den händelsen är stor.

2. Märk hur han går i lydnad
ibland föräldrarna,
som förr i gudaprydnad
bott högt bland änglarna.
Vår Herre lär sig gå
och talets första grunder,
o hemlighet, o under
som tål att tänka på!

3. Än mer här bör besinnas:
I sina unga dar,
när själar skulle vinnas,
Guds Son arbetat har.
Han kallas timmerman;
det handaverk han lärde
som fosterfadern närde.
Tag ordet, om du kan!

4. Ack, vad vår Herre trälar
i mödsamt arbete
och sliter ont för själar,
vår käre Frälsare!
Han bättre kunde haft
än ge sig ut för fåren
i dagakarlsvillkoren.
Känn Kristi kärleks kraft!

5. Ni himlar, fröjda eder
och jubilera, jord!
Den höge pilt giv heder
som satt vid Josefs bord!
Ni unga och ni små:
er ålder han erfarit,
han späd och ung har varit.
Det bör till hjärtat gå.

Text: Lars Linderot, bearb. A.H. 2013

En världsvid kyrka är Guds kyrka

1. En världsvid kyrka är Guds kyrka,
ett bönens hus för alla folk.
I den vill Kristi Ande verka,
Guds kärleks och Guds sannings tolk.
I tidens lopp ej kyrkan skiftar
sin tro, sitt dop, sin Gud som stiftar
allt med sin Ande och sitt ord.

2. Hör detta, alla folk och stammar
som vill be Gud i Jesu namn:
Är modersskötet ej detsamma,
är där ej heller Faderns famn.
Och hade kyrkan grundval skiftat,
så hade inte Gud den stiftat,
ty evigt står hans sannings ord.

3. En tro, ett dop, ni kristna kära,
som är tillsammans Kristi kropp,
en Herre till Gud Faders ära
ett enda härlighetens hopp!
O, låt då sjunka ned och falla
de många skiljeväggar alla
som styckar Herrens tempelhus!

4. All insikt här om saligheten
är från Guds kunskap något skild,
ja, jämfört med Gudshärligheten
är den en gåtfull spegelbild.
Som skuggan skall den sist försvinna
då vi vår lyckas glans skall finna
och med vår Herres ögon se.

5. Så låt oss under livets timmar
var jordisk gåva bruka så,
som det sej passar bäst och rimmar
med det som evigt ska bestå,
som bäst kan lindra sorg och jämmer,
som mest med himmelriket stämmer,
i kärlek och barmhärtighet.

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig
Musik: Johann Gottfried Schicht 1819 (66 år)

Lycksalig, lycksalig den själ som har fred

1. Lycksalig, lycksalig den själ som har fred!

Men ingen känner dagen, förrn solen går ned.

2. God morgon! god morgon! sjöng fågeln på kvist,

om kvällen blev den jagad och fångad till sist.

3. Skönt doftade blomstret när dagen var ny,

om kvällen låg det krossat av hagelstormby.

4. Och barnet som lekte i gryningen röd,

om kvällen låg på bädden så stilla och död. 

5. På jorden ej lever så salig en själ,

att lyckan ej kan skifta från morgon till kväll.

6. Lycksalig är själen som äger Guds fred,

fast ingen känner dagen, förrn solen går ned.

7. God morgon vi sjunger med fågeln helt glatt,

om än i mörka burar vi sitter i natt.

8. Guds folk kan sej glädja var morgon så ny,

om än det mejas ner under aftonens sky.

9. Som barn kan jag fröjdas en morgon så röd,

om än jag innan kvällen är stilla och död.

10. Guds fred och god afton vi sjunger var kväll,

vår flyktande själ, den bevarar han själv.

11. Lycksalig, lycksalig den själ som har fred!

Guds fred är hjärtesolen som aldrig går ned.

Text: Bernhard Severin Ingemann 1841 (52 år)

Musik: Andreas Peter Berggreen 1841 (40 år)

Jesus, du ska världen döma

1. Jesus, du ska världen döma
då när ingen sej kan gömma.
Skyarna ska båda slutet,
och när nådens tid är ute
änglarna ska ropa: "Ve!"

2. Hör i nådens tid nu bönen:
rädda oss från syndalönen!
Värj vår själ för skam och skada,
rör oss, böj oss, gör oss glada,
låt oss se din härlighet!

Text: Urspr. latinsk, N F S Grundtvig, övers. A.H. 2012

Kvinna, vad din tro är stor

1. "Kvinna, vad din tro är stor!
Ske dej som du ville!"
I det rika nådens ord
livets källa rinner!

2. Det var Herrens ord en gång
till en hednakvinna,
och om henne denna sång
alltid vill påminna.

3. Det är ännu Herrens ord
till vart litet hjärta,
när han ser, dess tro är stor
mitt i nöd och smärta.

4. Gärna liknar det sej då
vid små tama hundar,
om det smulor blott kan få
av allt Gud oss unnar.

5. Smulor av det livets bröd
som från himlen kommer,
det är läkedom mot död,
säd till evig sommar.

6. Sjung då, varje själ som tror
på Guds Son den milde:
Evigt tack för tröstens ord:
"Ske dej som du ville!"

7. När det sker som hjärtat vill,
spirar livets säde.
Då är sorg och död ej till,
bara liv och glädje.

8. Det vill också Frälsaren.
Synd och sorg han hatar.
Liv och glädje lovar han
evigt hos sin Fader.

9. Själv är Jesus livets bröd,
den som därav äter
ska gå in, trots synd och död,
i vår Herres glädje.

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig
Musik: Andreas Peter Berggreen

Kom, alla herdar, kom, kvinnor och män

1. Kom, alla herdar, kom kvinnor och män!
Kom för att möta er nyfödde vän!
Glädje han ger er trots allt elände,
han som vår Gud till Frälsare sände.
Frukta ej mer!

2. Låt oss nu samlas i Betlehems stall,
är detta sanning, vem störs i så fall?
Vad vi här finner, låt oss berätta,
låt ingen själ gå miste om detta!
Halleluja!

3. Änglar förkunnar från himmelens höjd
frälsning, försoning, förlåtelse, fröjd!
Nu över jorden sänke sej friden,
Guds välbehag oss bjuds här i tiden.
Ära ske Gud!

Text: Karl Riedel ("Kommet, Ihr Hirten"), fri sv. övers. A.H. 2012
Musik: Böhmisk

Vi prisar dej, Immanuel

1. Vi prisar dej, Immanuel,
du livets furste, du vårt väl,
du morgonstjärna, himlalån,
du herrars Herre, Jungfruns Son!
  
2. Säg, vem från skapelsen till nu
var efterlängtad såsom du?
Profeter, folk i prövning svår
på dej har hoppats år från år.

3. Nu är du här, nu ligger du
i stallets krubba hos de tu.
Fast liten gör du livet stort,
fast naken du oss varma gjort.
  
4. I lånad bostad bärs du in
fast hela himmelen är din.
Du dricker från Marias bröst,
ger oss och henne hopp och tröst.

5. Du är vår allra bäste vän,
men många står emot dej än.
Herodes ser dej som ett hot
fast du ger frälsning, liv och bot.

6. Din styrka du ifrån dej lagt
och valt vad världen skänkt förakt.
Här på vår jord du mänska blev,
dit just vår brist och nöd dej drev.

7. I ringhet du på jorden bor,
och krubban var ju inte stor.
Nej, stallet, halmen, allt omkring
var föga mer än ingenting.

8. Men se, just detta ger mej mod
att bjuda in dej, Herre god!
Din ödmjukhet ger tröst och hopp,
nytt liv till både själ och kropp.

9. Och är jag än av synder full,
så kom du hit just för den skull.
Ja, därför du till världen kom,
att vi ska kunna vända om.

10. Om utan synd och brist jag var,
i himlen kunde du bli kvar.
Förgäves vore du ju född
om ej din avbild var förödd.

11. Så utan skygghet går jag fram
till dej som tar min synd och skam.
Du avvänt vredesdom och död, 
i fröjd du vänt min själanöd. 

12. Du är mitt huvud, jag en lem
i kroppen som du leder hem.
Och med din Andes kraft därtill
vill jag dej tjäna, som du vill.

13. Jag sjunger halleluja här
så länge jag i livet är.
Och får jag även sedan det,
så sjunger jag i evighet!

Text: Paul Gerhardt ("Wir singen dir, Immanuel"), sv. övers. A.H. 2013
Musik: Vilhelm Anttila