Du som är morgonrodnadens klarhet

1. Du som är morgonrodnadens klarhet
lyser nu upp både himmel och jord.
Bortdrivet, skingrat är midnattens mörker,
och alla himlar får ljus ifrån dej.
Ja, så som ljuset går fram ifrån solen,
så strömmar kärlek och nåd ifrån dej.

2. Du är en rikt överflödande källa,
bräddfylld av nåd till de nödställdas hjälp.
Genom din kärlek, som dragit mej till dej,
de som är döda i synd kan få liv.
Ja, både sotsvarta, lata och kalla
ska i din blödande kärlek få liv.

Text: Birgitta Birgersdotter (1300-talet), bearb. A.H. 2010

Jag sjunger min morgonsång

1. Jag sjunger min morgonsång
till Jesu ära,
för natten och dagen lång
är han mej nära.
Hur skulle jag kunna då
gå runt och sucka,
när Jesus och himlen är
mitt liv, min lycka?

2. Å härliga morgonstund
med guld i munnen!
Se, högt upp på himlens rund
är solen hunnen!
Och allting så härligt spår
att får jag leva
ska Gud många arbetsår
ge ännu mera.

3. Så går jag till verket då
med mod i barmen,
av Gud ska jag visdom få
och kraft i armen.
Och om jag kan trogen stå
i allt det lilla,
så ska jag det stora få.
Ja, ske Guds vilja!

Text: Mathias Orheim, övers. A.H. 1991