Se Nikodemus, en man av de stora

1. Se Nikodemus, en man av de stora,
sökte Guds Son, fast om natten det var.
Mannen ej ville Guds rike förlora,
i detta ärende bad han om svar.

2. Ärendet var att bli kunnig om vägen
fram till Guds rike och himmelska fröjd.
Sökaren blev i det stycket förlägen,
då han steg ned från sin säkerhets höjd.

3. Bättre vägvisare kunde ej finnas,
säkrare ledare givs ej bland oss:
Jesus kan säga hur himlen skall vinnas
och hur en mänska ska slippa förgås.

4. Lystra, min lyssnare, här ser du stråten:
vägen är lagd till den nya Guds stad.
Människans synd ska bli nådigt förlåten,
men först in i nya födelsens bad.

5. Så ljuder orden från Mästarens tunga:
aldrig du krönes med livskronan där,
aldrig Guds lov du därovan får sjunga,
om du ej har blivit pånyttfödd här.

6. Ej kött och blod skall få ärva Guds rike,
köttslighet hör ju fördömelsen till.
Gud i vår själ måste dana sin like
om vi till himmelens salighet vill.

7. Födas på nytt är förändras i sinnet,
få i förståndet ett ljus ifrån Gud,
helgas till viljan, omskapas i minnet,
avsky all synd och få lust till Guds bud.

8. Ingen förutan ny födelse frälsas,
ingen i paradis inkommit än,
ingen som Guds eget barn där kan hälsas,
som ej har fått nya livet igen.

9. Himlen är lysande, liksom dess Herre,
allt som är orent hålls långt därifrån.
Den som är ond och blir varje dag värre
släpps aldrig in där, så säger Guds Son.

Text: Lars Linderot, ngt bearb. och förkortad A.H. 27/8 2014 
Musik: Ur Ungdomsstjärnan "Härliga Lotta"

Med strålglans kring sin tinning

1. Med strålglans kring sin tinning
förklarad Jesus står.
Hans storverk är vår vinning,
nytt hopp av det vi får.

2. Ty när han uppenbaras
vid stoftets gräns på nytt,
med honom vi förklaras,
en evig morgon grytt.

3. Han står på berget höga,
han som för oss ska dö
som solen är hans öga,
hans klädnad vit som snö.

4. Med vänner från Guds boning
vår Herre byter ord
om korsdöd och försoning,
om grav i helgad jord.

5. Men Herre, lyssna bara,
utbrister Petrus då,
här är oss gott att vara,
tre hyddor kan ni få!

6. Vi bor i dödens dalar,
vår Gud i himlaron,
vi sitter mellan gravar,
han på sin kungatron.

7. Men gott är här att vara,
tack vare Herrens ord.
Hans löften underbara
oss tröstar på vår jord.

8. Som vänner i Guds boning
vi byter några ord
om korsdöd och försoning,
om grav i helgad jord.

9. Vårt kors är utan jämmer
och utan udd vår död,
vår grav där Gud bestämmer,
hans trofasthet vårt stöd.

10. Hans Ande är i världen,
hans ord är i vår mun,
vi honom ser med glädje
om blott en liten stund.

11. Från kyrkans lilla skara
det tonar högt i skyn:
Här är oss gott att vara,
Gud ger oss ljus och syn! 

Din härlighet, Jesus, förundrad jag ser

1. Din härlighet, Jesus, förundrad jag ser,
för glansen från Gud kom med dej till oss ner,
Guds Son, du allena,
du heliga, rena,
med sanning och nåd genom gärning och ord
din eviga kärlek syns här på vår jord.

2. Som havsströmmen varm in mot isarna slår,
din kärlek, min Frälsare, in till oss når,
så iskylan stoppas
och hjärtana knoppas
och öppnar sin kalk mot sin himmelske far
och drillar som lärkan mot himmelen klar.

3. Å, sänd oss din Ande i hjärtana in,
och fyll våra sinnen med kärleken din!
Oss led genom världen,
ja, lys oss på färden,
och låt oss en glimt din härlighet få,
så en gång av nåd vi din himmel kan nå!

Nu väller de fram liksom en våg

1. Nu väller de fram liksom en våg,
vi följer dem, vi följer dem:
det går ett oändligt pilgrimståg
till Betlehem, till Betlehem.

2. Se, barnen går främst som varje år, 
så kvinnor, män, så kvinnor, män,
ja, skälvande gamla med käppar går
till krubban än, till krubban än.

3. För alla har samma själsbehov
av julens fred, av julens fred.
Till himmelens tidlösa vänskapsprov
följ med, följ med! Följ med, följ med!

4. Och finner du den i krubbans hö
som herdar såg, som herdar såg,
då äger du nog att frimodigt dö
och leva på, och leva på.

Upp, gläd dej, sjung, av hjärtat nöjd

1. Upp, gläd dej, sjung, av hjärtat nöjd,
med helig fägnad, frid och fröjd,
för Herren är vår glädje!
Vår Jesus är så nära nu,
att han av kärlek - hör det, du! -
i kött och blod sej kläder.

2. Bort, sorg och saknad ur vårt sinn!
Guds glädje må vi släppa in
så att han glad får lyssna
till hjärtats bön och tack och tro.
Ja, får hans glädje i oss bo,
ska sången aldrig tystna.

3. Gud, låt din frid, som högre är
än håg och vett kan fatta här,
vårt hjärta väl bevara
i Kristus Jesus, så vi må
den stora juleglädje få
som aldrig bort ska fara!