Jag är en pilgrim

Annan melodivariant:



1. Jag är en pilgrim och en främling,
färdas fram i tårarnas land.
Jag har ett hem i den ljusa staden,
min Gud, 
som inte byggts av mänskohand.

2. Jag har så många kära vänner
som nått fram till himmelens land.
Jag är helt inställd på att få se dem,
min Gud,
en dag på fridens sköna strand.

3. När sist jag korsar Jordanfloden
på min väg till löftets land,
om jag får röra en fåll på din klädnad,
min Gud,
så blir jag löst från varje band.

Varje dag sin omsorg har

1. Varje dag sin omsorg har,
men allenast sin.
Morgondagens omsorg är,
Herre, din, ej min.
Lär mej då att dag från dag
lämna allt åt dej,
viss, att du i stort och smått
sörja vill för mej.

2. Varje dag sin börda har
men allenast sin.
Nästa dag kanhända är
den ej längre min.
Kanske har du innan dess
helt den lyftat av,
eller tagit bort just det
som dess tyngd den gav.

3. Varje dag sin lättnad har,
men allenast sin.
Morgondagens gåva är
inte ännu min.
O men Jesus, lär mej då
att var morgon fly
till den nåd, som varje dag
över mej är ny!

Text: Lina Sandell
Musik: Jonas Andersson

Men hör du, kära Marta

1. Men hör du, kära Marta, 
som springer ut och in, 
så flitig, men så ofta 
orolig i ditt sinn, 
dej följer i bestyren 
din Mästare, och vet: 
han vill så gärna dela 
ditt hjärtas hemlighet!

 2. Du är vid dåligt lynne 
så många gånger, ty 
du har så många tankar, 
så mycket huvudbry.
Jag vet så väl hur gärna 
du ville vara snäll, 
men du är överhopad 
från morgon och till kväll. 

3. Men säg mej, varför ber du 
så lite och så kallt, 
du som så väl behöver 
din mästare i allt? 
Ty under vardagslivet 
du är ej som du bör, 
och när du förolämpas, 
så repar du humör. 

 4. Men låt Maria vara, 
hon har i alla fall 
valt ut den bästa delen, 
som ingen röva skall.
Ja, i sin Jesu närhet 
hon trivs som allra bäst, 
och Jesu hjärta även 
är vid Maria fäst. 

5. Men hör du, kära Marta, 
som springer ut och in, 
så flitig, men så ofta 
orolig i ditt sinn, 
dej följer i bestyren 
din Mästare, och vet: 
han vill så gärna dela 
ditt hjärtas hemlighet!

Text: Emil Gustafsson, ngt bearb.
Musik: Folkmelodi

Kristi förklaring så livligt avmålar

1. Kristi förklaring så livligt avmålar
eviga glädjen därovan hos Gud,
glansen i vilken Guds paradis prålar,
himmelska staden i hela dess skrud.

2. Här på vårt Tabor sågs Frälsaren skina
ansikte, kläder, allt strålar av ljus!
Helgon förlösta från tåredals pina
ser samma syn i Guds himmelska hus.

3. Som Kristi kropp härligt lyste och blänkte,
så ska du skimra, Guds barn och Guds vän!
Ack, om vår värld på den klarheten tänkte,
visst kom den då till sin Herre igen!

4. Moses, Elias och tre Jesu vänner
råkas på Tabor tillsammans i fröjd.
O, utan möda jag här igenkänner
helgonsällskapet i himmelens höjd!

5. Vem kan väl fullständigt glädjen beskriva,
den, att de frälsta får träffa varann?
Gud! vilken uppmuntran skall det ej bliva,
möta ditt samlade folk i ditt land!

6. Hänryckt i försmak av eviga livet,
Petrus förgäter han var på vår jord.
Hur blir det då, när oss en gång blir givet
sitta vid himlens fullrågade bord?

7. Ack, den som saligt har flyttat från jorden
den som i himmelen inkomma fått,
full av förvåning kan nyttja de orden:
Här att få vara, o Herre, är gott!

8. Molnskyn ur vilken den helige hördes,
Moses, Elias, alltsammans försvann,
akten tog slut som på Tabor uppfördes
och hade skildrat de levandes land.

9. Känner då ingen det vattnas i munnen
efter den dagen, då världen blir ny?
Själ, låt dig vinna, och var sedan vunnen,
fly ifrån Babel, jag råder dig: fly!

10. Håll mot varandra Guds rike och världen,
himmelens klarhet och samvetets kval,
är det väl skäl att nu utvälja flärden,
så du har eviga fröjden i val?

11. Blygs att slå ner dina pålar i jorden,
när dig står eviga hyddor i båd!
Hör! du är bjuden till himmelska borden,
skäms att försmå en så högtidlig nåd!

12. Väldiga själar skall inta Guds rike,
kamp måste till, om du tänkt gå dit in!
Härskande syndalust, världskärlek vike,
annars blir aldrig Guds salighet din!

13. Sörj för din frälsning med bävan och fruktan,
bär som på händer din dyrbara själ!
Lyd som ett barn Andens dagliga tuktan,
kämpa god kamp för ditt eviga väl!

14. En gång skall då din förklaringsdag dagas,
då du skall lysa till själ och till kropp.
Aldrig från stråten dig tillåt att dragas,
löp på din bana, fullborda ditt lopp!

Text: Lars Linderot, ngt bearb. A.H. 27/8 2014

Muntra dig, mitt sorgsna sinne

1. Muntra dig, mitt sorgsna sinne!
Håll dig fast vid Herrens ord!
Gå med tankar, håg och minne
fram till nådens nattvardsbord.
Allt av blotta nåd är redo!
Gud står själv med öppen famn!
Endast kom, så får du gott
av vad Jesus har utstått!

2. Frid och nåd, ja, själva livet
är förvärvat med hans blod.
Skuldbrevet är sönderrivet,
Gud är alla mänskor god.
Intet å Guds sida fattas,
vem som helst kan salig bli.
Saken hänger blott därpå,
syndare, till Jesus gå!

3. Ingen, ingen blir förskjuten,
vare hurudan han kan.
Skiljemuren är nedbruten,
full förlossning Jesus vann.
Mer och mindre syndbesnärjda,
alla Jesus tar emot.
Bygg härpå med hjärtats tro,
tryckta själ, så får du ro.

4. Invänd ej: jag har för länge
gått i köld emot min Gud.
Ingen sig frivilligt stänge
ifrån nådens nattvardsbud.
Kom du ej den gångna tiden,
kom då nu! allt hjälpas kan,
blott man tar emot Guds Lamm
som för oss till slakt gått fram.

5. Den som söker slutligt finner,
den som träget beder får,
den hos Jesus allting vinner
som i tron till honom går.
När du minst förmodar hjälpen
skall det dagas i din själ.
Sorgsna hjärta, tro du mig:
Synderna förlåtas dig!