22 september 2013

Till honom, vars nåd var morgon är ny



1. Till honom, vars nåd var morgon är ny,
jag morgonens offer vill bära.
De dagar som kommer, de dagar som flyr
förkunnar hur han är oss nära,
som efter sitt råd
oss leder i nåd
och sist oss upptager med ära.

2. Hjälp lovar han dem som arbetar och ber,

och löftet han aldrig skall rygga.
Om han ej välsignar, förgäves ock de
skall pusta och plöja och bygga.
På jorden vår flit!
Till himlen vår lit!
Se, det gör oss glada och trygga.

3. Men må vi, då Herren vår nödtorft oss ger,

vårt bröst för de arma ej sluta,
och vad han av nåd förlänar oss mer
med måtta och tacksamhet njuta,
mot honom, som blid
i prövningens tid
oss ej från sin famn skall förskjuta.

4. Och aldrig är natten så mörk och så lång

att inte en morgon sig nalkar,
och aldrig är dagen så het, att en gång
den sig ej i aftonen svalkar.
Till himmelen då
skall tackoffret gå,
likt ångans från blommornas kalkar.

5. Jag vet vem som föder var fågel i skyn

och kläder på marken var lilja,
och lämnar mig trygg åt hans milda försyn,
och säger: ske, Fader, din vilja!
Ej lust eller nöd,
ej liv eller död
mig då från hans kärlek skall skilja.

Inga kommentarer: